Musikminne från Varnagel

Foto: Elsa Lundin 

Idag gästar det klassiska bandet Varnagel bloggen för ett musikminne! Jag minns många kvällar i Kalmar, där jag växte upp, där jag berikade mina öron med låtar som Patridiot och Den perfekta rebellen. Det är fint med band som, så fort man lyssnar på dem, försöker dra upp både en själv och samhället. Mina ungdomsår har Varnagel att tacka för mycket. Bandet la ner 2008 men återuppstod 2021 och senaste albumet Opium för folket är ett mycket starkt sådant som ofta blickar över samhället och över de problem som tyvärr präglar det. Texterna är mycket välskrivna och bandets blandning av punk, visa och metal mynnar ut i ett melodiösa blödande rivmärken över de som bara bryr sig om makt, jaget och att tjäna mest och vara störst. Varnagel är verkligen här igen. 

2006 var ett händelserikt år för Varnagel. Vi hade börjat spela live mer än vad vi någonsin gjort tidigare och fick chansen att både se olika landsändar, knyta nya kontakter och stifta bättre bekantskap med andra band inom scenen. Detta resulterade bland annat i ett projekt vi styrde upp för oss och de tre kompisbanden Sällskapsresan, Snorting Maradonas och Greta Kassler. Projektet gick ut på att varje band valde ut och spelade in varsin cover på något svenskt punkband som betytt mycket för dem och som banat väg för scenen på något sätt. 

Under den sena hösten träffades vi i demostudion Oliv i Barkarby, Stockholm som Varnagel var involverad i att bygga upp och driva. Banden samlades i studion under några dagar, lirade, garvade och gästade varandras låtar på den inspelning som kom att bli mini-CD:n vi kallade Melodier vi minns (typ). Projektet bekostades av banden gemensamt och det hela släpptes i en limiterad upplaga våren 2007 med tillhörande blöt releasefest på Café Edenborg som låg mitt i Stockholm. 

Foto: Okänd, 2006. Övre raden: Varnagel och Sällskapsresan. Nedre raden: Snorting Maradonas och Greta Kassler

Här vill vi gärna också dela med oss av en fin recension vi fick på skivan av Mattias Ahl på dåvarande Dist.nu: 

”En liten samling med fyra av Sveriges idag bästa punkband. Var och ett av banden lirar en cover med en punkklassiker som säkert de flesta har hört. Vad sägs om Dia Psalma, Räserbajs, DLK och Asta kask. Först ut är Greta kassler, som blivit snabbare, argare och betydligt bättre än innan. Greta kassler släppte nyligen Miss Universum, där de sätter ner foten och visar att de är ett punkband att räkna med. Greta framför Dia Psalmas Hon får, i en snabbare tolkning. Hon får med kängkomp får vartenda hår på kroppen att ställa sig. Skitbra. Snorting Maradonas framför De Lyckliga Kompisarnas Punkskolan på sitt alldeles egna fenomenala sätt, och gör mig inte ett dugg besviken. Sorting Maradonas skiva Klasskamrater som släpptes på Sekerhetspersonaal Records är en fyraspårsskiva som är kanonbra, skaffa den. 

Sen då, jo givetvis Sveriges bästa punkband, Varnagel. Vad kan passa bättre för så duktiga musiker, än att ge sig på Räserbajs låt Alinge Texas. Räserbajs som innan de slutade var något av det bästa jag hört, näst efter Strebers förstås. Men Varnagel väckte nytt liv i min punkådra. Visserligen är originalet Alinge Texas med Räserbajs bättre, men det är en otroligt skicklig tolkning ändå. Deras skiva Stenar mot pansarvagnar är ett måste, så kila in på http://www.varnagel.com och beställ en platta genast. Botkyrkabandet Sällskapsresan, eller Kalabalik I Lingonskogen som de hette förut har även dom släppt en skiva på Sekerhetspersonaal Records. Attitydproblem heter den och innehåller 7 låtar, som de drar igenom på 16 minuter. Trist, för det är en förbannat bra skiva. Nästa skiva får innehålla minst 30 låtar. Sällskapsresan bränner av Asta kask-låten Dom får aldrig mig. Mmm klockrent, mumma, finemang, ja helt jävla suveränt.”

/ Varnagel 

Lyssna på Melodier vi minns (typ) och bandets senaste album Opium för folket här nedan!