 |
| Foto: Malin Hägglund |
Clara Alm briljerar på debutalbumet Månen i Verona. Idag är albumet äntligen här! Blandningen av själslig närhet, de poetiska texterna och melodier som både kramar om en och bjuder upp en till dans är fantastisk och jag råder alla att lyssna! Idag, i en längre intervju, berättar Clara mer om albumet, om att hålla gnistan vid liv och drömmen om att få ge ut en diktsamling.
- Det är bra, det var längesen jag sa så och menade det på riktigt. Men den senaste tiden har jag känt en helt ny glädje kring livet. Mycket genom att jag släppt gamla idéer om hur livet borde se ut, och istället ser på det jag har med tacksamhet.
Hur har arbetet med albumet flutit på?
- Som ett x2000 som tvärbromsar var tionde minut. Ni förstår känslan: omtumlande, illamående och ibland som på räls. Det har varit en lång process, i över två år har den pågått. Allra mest tid har gått till texten, det finns ord som jag jobbat med i dagar. Det kan ha handlat om ett ord som jag funderat på när jag diskat, promenerat, suttit på toa. Vridit och vänt för att få det rätt. Men det har varit så värt det för jag är stolt över resultatet rakt igenom, jag hade inte lagt till någon av låtarna om jag inte visste att jag gjort mitt absolut bästa.
Albumet innehåller en fantastisk cover på Hold me closer. Vad tycker du utmärker en bra cover och har du själv något exempel på just en sådan?
- Oj tack, vad roligt att höra! En riktigt bra cover görs när en artist känner igen sig så mycket i någon annans låt att det känns som att det är ens egen. Jag tycker en cover ska skilja sig mycket från originalet, det är någonting intressant som händer när olika kreatörer arbetar med samma material och sätter sin egen prägel på det. Jag vet inte om alla musiknördar kommer tycka det är ett mainstreamsvar, men José González cover på The Knifes Heartbeats är en fantastisk cover. Att ta något så långt ifrån sin egen genre och göra det till sin egen låt - det är sann musikalitet.
När orden tar slut har växt till en storfavorit för mig. Berätta mer om den!
- Jag kallar den ”mellolåten” för det är vad de som har hört det säger, haha. Men det bor ju en rätt allvarlig text i det dansanta beatet. Jag sätter min tilltro till ord, enligt mig löser ord allt. Så länge det finns ord finns det hopp, det finns ingen värre känsla än när det blir tyst mellan två människor. Och då menar jag inte den vilsamma tystnaden, ytan den uppgivna tystnaden som betyder att alla ord som skulle kunna leda framåt redan används. Det är vad den här låten handlar om.
Vakta elden är ett uttryck som återkommer på albumet. Vad gör du för att hålla lågan vid liv generellt genom livet?
- Det är något jag funderat mycket på, det här med att behålla gnistan. Det är ju något vi alla arbetar med, eller borde arbeta med, genom hela livet: att hitta sätt att hålla lågan vid liv. Jag joggar, skapar och försöker för det mesta vara kring andra människor, det håller elden vid liv hos mig!
Jag tycker verkligen om dina texter och hur du formulerar dig. Du har själv berättat att du skriver dikter. Är det något du också tänkt att du vill publicera längre fram?
- Att formulera mig med ord blir viktigare och viktigare för mig känner jag. Det är som ett pussel, om rätt ord hamnar i rätt ordning så kan något fantastiskt hända. Så jag önskar att skapa mer med text framöver, att släppa en diktsamling hade varit en dröm.
En del artister, som Emil Jensen, har blandat spoken word med låtar på sina album. Är det något du skulle kunna tänka dig att prova längre fram?
- Det fanns en tanke att läsa upp några av mina egna dikter som spår på det här albumet, men jag hade nästan släppt idén helt. Så i ett sista infall la jag till två inlästa dikter insprängda mellan låtarna. Jag tycker det blev ganska bra, det är nog något jag ska fortsätta med framöver.
Har du någon särskild metod när du skriver texter?
- Jag är ganska dålig på att jobba metodiskt. Det börjar ofta med en tanke, så funderar och funderar jag, liksom låter tanken rotera som i en sån där maskin som sträcker ut och snurrar polkagrisdeg. Sen försöker jag hitta en bild som förmedlar tanken så tydligt som möjligt, och så jobbas texten fram. Men det ska låta bra att sjunga såklart också, det är viktigt!
Jag har förstått det som att den röda tråden genom albumet är ett brustet hjärtat och själva läkningen från det. Skulle du säga att man kan skriva sig ur ett brustet hjärta? Liksom mota bort sorgen genom att vara kreativ?
- Nej, det kan man inte. Jag tror inte nånting kan påskynda den processen. Jag brukade tro att sorg var nånting som dök upp och sen försvann och så skulle allt bli som vanligt igen. Men sorgen blir som ett extra lager man bär med sig, med tiden gör den en klokare och bättre rustad för livet. Däremot kunde jag med de här låtarna göra något meningsfullt av en situation som bara kändes meningslöst sorglig, det har varit viktigt.
Finns det några band eller artister som du drömmer om att få samarbeta med?
- Åh, många. Men Annika Norlin skriver Sveriges kanske finaste texter. Att skriva en låt med henne vore en dröm.
Jag har lyssnat mycket på din debut-EP Velvet. Hur ser du på den idag?
- Det är som en dagbok att se tillbaka på sina gamla alster. När jag gjorde den EP:n hade jag bara producerat musik i ett år. Jag producerade och mixade låtarna själv och det var skitläskigt minns jag. Även om den EP:n har en annan riktning än det jag gör nu så är jag stolt över den.
I vilka miljöer trivs du bäst?
- Ljusa miljöer omgiven bland andra människor! Vilket har gjort det knepigt för mig när det kommer till musikproduktion, som musikproducent är en ofta hänvisad till mörka, isolerade rum, haha.
 |
| Foto: Malin Hägglund |
Vad vet du i dag som du önskar att du hade vetat när du var yngre?
- Att inte ställa för höga krav varken på sig själv eller andra människor. Alla gör sitt bästa!
Om det var möjligt, vilken tidpunkt i historien skulle du vilja besöka?
- Jag är så glad att jag lever i den här tiden, det verkar ha varit så hemskt att vara kvinna genom historien så jag fantiserar inte om att resa tillbaka i tiden. Det hade väl varit för att se Queen på Live Aid då!
Du bodde tills alldeles nyligen i Örebro, vad har du för smultronställen där?
- Innan jag tog steget att flytta till Stockholm för ett år sen så bodde jag i Örebro nästan 7 år, det är en fantastisk stad. Att promenera runt naturreservatet oset var min stående söndagsaktivitet. Norr om stan finns ett gammaldags konditori som heter Princess Konditori, bättre ställe för en bakelse och kaffe finns inte.
Har du något favoritklipp på Youtube som du återkommer till gång på gång?
- Jag tittar på allt ifrån The School of Life - en kanal om psykologi och filosofi för vanliga människor att implementera i sina egna liv. Deras klipp har hjälpt mig igenom några av mina mörkaste stunder.
Om du skulle nämna tre saker som verkligen stått ut hittills som artist, vilka blir det då?
- Skolavslutningen i 9an, efter år av scenskräck sjöng jag Fields of gold för hela högstadiet och jag fattar inte att jag vågade.
- När jag släppte min första singel Sleeping Pill, det var så häftigt att ta kontroll över sitt eget skapande.
- När jag sjöng Tell me this night is over med Ola Salo och hela The Ark inför en publik på 7500 personer.
Till sist, om du var en karaktär i en valfri klassisk film, vem hade du varit då och varför?
- Oj, jag är så dålig på klassiska filmer… Jag är helt fixerad vid sjöjungfrur, vet inte var det kommer ifrån men jag är det. Så Den lilla sjöjungfrun då, jag skulle älska att vara en sjöjungfru för en dag. Räknas Disney som klassisk film?!
Lyssna på Månen i Verona här nedan!
