Musikminne från Gabriella Wilsson

Foto: Press

"Jag vill leva, du vill dö i Norden" sjunger Gabriella Wilsson i debutsingeln Svenska sommarn. Hon sjunger med en närvaro som går att ta på och delar med sig av en historia som är hudnära och explosiv. Hon går igenom det fina med sommaren, det nästan pastelliga, samtidigt som kontrasten med de som inte alls mår bra lyfts fram. De syns kanske inte lika mycket, de kanske flyr solen för en mörk gränd nånstans, för ett mörkt tonårsrum. Det är en djupt berörande låt som Gabriella bjuder på. Kanske blir det en av årets absolut bästa singlar. Så starkt är det. Låten är ett första smakprov från EP-serien Skam dödar och jag är säker på att Gabriella är en artist att vända alla känslor mot. Hon har något väldigt viktigt att berätta. Idag gästar hon bloggen för ett musikminne!

När jag tänker tillbaka på en eftermiddag som förändrade mycket för mig, ser jag oss sitta i en lummig trädgård omgiven av vajande träd och blomstrande buskar, trots att ett fint regn svepte över oss. Jag och min syster satt tätt intill varandra, våra händer sammanlänkade i ett tyst löfte om gemenskap och stöd. Framför oss satt Maja Francis, med ett piano vars alla tangenter berättade en historia – förutom en, som tystnade och lämnade utrymme för vår fantasi. 

Maja spelade PMS Party, en låt som vibrerade med känslor och ärlighet, och mellan ackorden berättade hon om sin resa. Hon hade tagit ett uppehåll från musiken i tre år, en period där hon inte bara återfann sig själv utan även skapade med sina vänner. Detta uppehåll kulminerade i ett album som kändes lika personligt som det var universellt. Hennes ord och melodier vävde samman våra egna erfarenheter med hennes, och jag kände mig djupt berörd. Bara ett år tidigare hade jag lämnat ett heltidsjobb för att följa mitt hjärta och satsa på musiken, och här var Maja, några år före mig på den resan, som ett levande bevis på att tiden vi ger oss själva att växa och skapa är ovärderlig. 

Den dagen, under ett lätt regnskyfall som nästan verkade understryka varje ord och ton med en mjukhet och renhet, fick jag en ny förståelse för tålamod och tro på min egen process. Maja, med sin historia och sin musik, blev en fyr i mörkret för mig. Hon påminde mig om att våra drömmar inte har ett bäst före-datum och att de vägar vi väljer kan leda oss till platser långt bortom vår vildaste fantasi, även om vi måste stanna upp och läka eller omformulera våra drömmar längs vägen. 

Där vi satt, jag och min syster, i den regndränkta trädgården, omgivna av musik och berättelser som länkade samman oss med något större än oss själva, fann jag inte bara styrka i Majas ord, utan även en djupare förbindelse till musikens kraft och min egen resa. Det var ett ögonblick av klarhet och inspiration, mitt i naturens egen melodi, där varje regndroppe och den tysta pianotangenten spelade sin egen viktiga roll i symfonin av livet.

/ Gabriella Wilsson 

Lyssna på Svenska sommarn här nedan!