Dolce - Ett liv

Jag stiger in innanför dörren. Jag välkomnas med en viskning, till tonerna av ett piano. ”Snälla håll mig i handen när jag blundar en stund” sjunger Anna Levander. Jag ropar och stänger dörren bakom mig. Jag är en tillfällig gäst i Dolces värld. Albumet Ett liv är här. Det är en värld av tillbakablickar och blixtnedslag i alla livsval som kommer i och med att man blir äldre. Jag minns när sommarloven tog sin början när jag själv var yngre, hur evigt livet kändes, hur hela sommaren lade upp sig på längtans tallrikar. Här finns hela livet att äta under flera månader, kändes det som. Livet var både evigt och fantastiskt. Men ju äldre man blir desto mer begränsar både regler och verkligheten i sig ens val. Var finns drömmarna plats bland alla skyldigheter? Jag känner mig hemma i det där sökandet efter den ständiga balansen. 

Jag recenserade titellåten när den släpptes som singel i November. Jag älskade den verkligen och här finns mycket annat som är minst lika starkt. Som Trapphus som vars vindar från 60-talet blåser genom hela melodin. Låten får mig att minnas bandet When I Was 12 som förgyllde hela mitt första år i Göteborg. Glädje och lekfullhet som vandrar samma väg. Upprymdhet förklädd till en låt. Vi har även vackra visan Lögnen och duetten Skuggor av oss där Alice Boman gästar. Bit för bit så byggs något mycket starkt upp, något väldigt berörande, något som Dolce varje gång lyckas måla som ingen annan riktigt kan. I alla fall inte på samma sätt. Luftiga E4an är som en motorväg genom ett känsloliv med en gitarr som liksom håller om både lyssnaren och melodin och för oss långt bort. Var kommer vi vara imorgon? Vad kommer vi vara då? 

Ofta får låtarna besök av vackra stråkar, som i Kort stund till. Generellt känner vi igen oss i Dolces universum, i deras hus. Men här är det stundtals mer elektroniskt än vanligt, som i avslutande Alla sover. Oavsett musikaliskt landskap så fastnar jag för varje ord som Anna sjunger. De poetiska texterna fyller själen så att knapparna till den inte helt går att stänga igen. Texterna innehåller inget ”onödigt” utan bara vackra och ärliga beskrivningar av miljön, mänsklighetens och naturens. Landskapen målas upp vemodigt men självklart. Mattias Alkberg gästar på Alla sover på ett hjärtskärande sätt i en text om ett mörker utan slut och att aldrig hitta ut därifrån. Kanske är livet allas labyrint. Det är så fullt av val och olika omfattande beslut. Det är svårt att göra rätt och vad är ens rätt? Det som verkade rätt från början kanske inte är det längre fram. Han avslutar med att sjunga att allting kommer bli bra. Man vet inte om man vågar tro på det, men orden känns ändå trygga. 

Oavsett så är albumet genom de elva låtarna något som kommer vara med mig hela året och kanske hela livet. Det är musik att åldras med och att lära sig någonting av. För när besöket är över och jag står på verandan utanför Dolces liv finns det så mycket jag vill behålla från mitt besök, så mycket kloka ord, klädda i fantastisk vispop. Bandet ger mig både utsikter över hur livet varit och insikter om hur livet kommer te sig. 

Lyssna här nedan!