 |
| Foto: Henrik Langemyr |
Om Underbara Ingenting var en inblick i stadsliv, känsloliv, vardag och fester är Sofia Emelia Jonssons nya projekt Svalarna en blick inåt, en del av skogen. Låtarna på EP.n Männischa är som stora ängar av frihet och drömmar. Det blir lätt filosofiskt och man ställer sig frågor om vem man egentligen är, vad en människa är och att man helst vill vara fri någonstans utanför alla aviseringar, alla rop efter uppmärksamhet i rött.
Jag tänker ibland på när gick över en äng där jag bodde innan och ett barn och en pappa lekte och sprang över ängen. De sprang ända tills pappan föll ihop av utmattning och barnet fortsatte springa runt runt pappan och hon bara skrattade. Jag får den där bilden i huvudet igen när jag lyssnar på Svalarna. Jag påminns om den där lekfullheten. Om livet i sig när det är som vackrast i det lilla.
Låtarna är som sagor som ibland blir lästa av Édith Piaf och ibland av en ung Lisa Ekdahl. Sidorna fylls av Sofies verklighet och drömmar, av skogar och av minnen. Det är drömsk folkpop med mycket känsla och en lekfullhet som gör att man rycks med. Det är toner och texter byggda av fantasi och Sofie har en fantastisk förmåga att bygga världar av sina texter och sitt sätt att uttrycka dem.
Mina egna favoriter finns i singeln Med hjärtat intakt och i Männskoform med underbara körer. Det är en EP som är unik på många sätt, en EP där enbart fantasin sätter gränser. Som om det finns några.
Lyssna här nedan!
