Musikminne från Söndagsklubben

Foto: Emil Bjerenius

Söndagsklubben är ett band som jag kommer följa noga framöver. De släppte första singeln Fel tjej i februari och jag gillade det avslappnade soundet. Den självbetitlade EP:n som släpptes i mars fortsatte i samma spår. Bandet ger mig lite samma känsla som Diza Guava. RNB på svenska med ett ärligt och avslappnat uttryck. I juli fortsatte bandet med den fantastiska singeln Semester. Det är ovanligt för mig att bli golvad av varje låt som ett band släpper. Det har nog aldrig hänt innan, men det händer nu. Nu när jag sitter i ett regnigt och kallt Göteborg så känner jag som bandet gör i nya singeln Sena sommarnätter; att man saknar just sena sommarnätter. Låten är ytterligare en magisk ingrediens i bandets universum. Idag gästar bandet, genom sångaren Mathea Jakobsson, bloggen för att dela med sig av ett musikminne!

Det är fint med konserter där man har blicken fäst på artisten. Typ Seinabo Sey där ansiktsuttrycken och rösten talar till en och förtrollar. Men det är också så jäkla fint med motsatsen – när publiken är själva scenen och magin händer där. 

Fred again.. spelade på Way Out West 2022. Det var på en av de mindre scenerna, cirkustältet kanske den hette? Det var i alla fall ett sånt där vitt och plastigt cirkustak, sluttande utan väggar. Utanför var det sol och som vanligt – men känslan där inne var nåt annat. 

Tjockt med folk, bara armar som klisterlappar mot varandra. Vi blev som en gigantisk bläckfisk som växlade i höjd och slängde med armarna i takt med musiken. 

Det droppade vatten från taket, kondens från våra rörelser. Mina vänner blev suddiga i dimman. 

Jag är svag för musik som känns i benen. Alltså när basen dånar ut från förstärkarna, rinner ner längs golvet och tar sats rätt upp genom fötterna. Jag brukar slå handflatan mot hjärtat för att känna takten där också. 

Vi dansade i klungor, uppslukade av varandra. Först när konserten tystnade sökte vi oss tillbaka till verkligheten. Samtliga dyngsura, svimfärdiga och glansiga i ögonen. Där och då gick vi åt olika håll, men fan vad vi var vackra där inne. 

Tack för musik som får oss att känna så mycket ihop – vi hoppas att våra låtar kan ge er scenen ibland.

/ Mathea, Söndagsklubben 

Låten Mathea tänkte på i minnet är Kyle (I found you) av Fred again.. Lyssna här nedan och förstås även på Söndagsklubbens Sena sommarnätter!