 |
| Foto: Press |
Jag har många barndomsminnen från Nybro. Som uppväxt i Kalmar så blev det naturligt att åka till Nybro då och då. Som ung så bar jag på många drömmar om något större och då var förstås inte Nybro något jag drömde om, men når jag ser tillbaka önskar jag att jag hade uppskattat det mer redan då. Värdet finns inte särskilt ofta i storleken på något, utan i människorna runt om. De som tog med mig till Svartbäcksmåla och åkte pulka. De som satte på helt underbara skivor som vi lyssnade på i stereon i bilen mellan Kalmar och Nybro.
Avantgardet har idag släppt albumet Från Nybro wiv lavv och jag får de där minnena uppspolade över mig. Den största styrkan i bandet finns i uppriktigheten, i de fantastiska texterna. En bärande rad på skivan är ”Men det är inte skiten som jag hatar utan blicken med vilken du ser på den.” Det är en rad som säger mycket och som slår hårt mot de som dömer. Titellåten från vilken raden är hämtad är en av skivans starkaste låtar.
Det finns en stark omtanke i texterna, en kärlek till de man sjunger om. I Vem faan är jag märks känslorna tydligt. Det är ett album som på många sätt skildrar stan som formade dem, där man kan se spår av var elden tog sin början. Där många kände precis som man gör i många mindre städer, vi måste vidare till en ny stad, helst nu. Jobb försvinner och med det tron på sig själv och förstås, med det, drömmarna. I många ungdomars fall så finns möjligheterna just i flytten, men stannar man kvar får man det ofta svårare. Avantgardet är underbart bra på att ge mörkret en röst, ge utsatta människor en röst, ge Nybro och andra småstäder en röst. En röst som ofta tystas ned på olika sätt.
Bandet, som debuterade redan 2016, har varit väldigt produktiva och Från Nybro wiv lavv är bandets nionde i ordningen. Ett av de största problemen med saker man inte pratar om tillräckligt mycket är att fördomar får skriva faktan istället. Avantgardet skriver väldigt rakt om problem och oavsett om det handlar om psykisk ohälsa, missbruk eller småstäder som gäspas bort så bidrar bandet med förståelse, skulle jag säga. Innan ni dömer måste ni förstå varför det ser ut som det gör, innan ni dömer måste ni förstå varför jag är jag som jag är. Den känslan får jag. Bland ofta både dansanta och eftertänksamma melodier byggs texter om personer som samhället glömde bort i sitt byggande. Här ger texterna samma personer ett hem, en önskan om förståelse innan man så snabbt dömer.
Som vanligt bjuder Avantgardet på trallvänligt mörker. Genom de tio spåren sitter jag som fastnitad. Allt är inte bra, men det finns hela tiden en glöd som skiner igenom, en förståelse som bultar om att bli hörd. Produktionen känns nära och det är lite som att stå där längst fram och se Avantgardet live. De fångar känslan perfekt.
Lyssna här nedan!
