- Helt ok skulle jag säga.
Hur skulle du sammanfatta ditt 2022 om du blickar tillbaka?
- Lite av ett skitår skulle jag säga. Både på små och stora plan.
Ny skitregering, fortsatt krig i Ukraina och fortfarande massa idioter som styr och ställer i världen. Blev av med katalysatorn på bilen två gånger på en månad och har inte spelat så mycket musik som jag har velat. Men men.. det blir nog bättre.
Det är en stor pågående diskussion om kulturlivet i Göteborg just nu, hur känner du att Göteborg mår som kulturstad?
- Dom senaste åren har jag inte känt mig så delaktig i Göteborgs kulturliv så jag vet inte så mycket om vad som händer. Det jag dock vet är att det finns en massa duktiga människor i Göteborg vars kreativitet inskränks av dåliga politiska och ekonomiska beslut.
Under Corona så pratades det mycket om kulturens värde, men jag har märkt att kulturen sällan värderas när det verkligen gäller. Det finns så mycket arbete bakom som nästan tas för givet, många tänker att kultur borde vara gratis och vill hamna på lista för att slippa betala inträde. Vad har du för tankar kring detta?
- Så känns det som att det alltid varit. Som kulturarbetare är man inte riktigt en del av det ”riktiga” arbetslivet enligt många. Tycker dock att just detta att alla ska stå på en gästlista blev tillfälligt bättre efter pandemin, men nu är det nog tillbaks till det gamla vanliga gratistänket.
Fireside alltså. Hur kom ni fram till att det skulle bli ett nytt album efter så många år?
- Jag och Pelle började skriva låtar till ett nytt album redan 2006. Det tog bara väldigt lång tid att färdigställa albumet. Typ rekordlång tid. 19 år är en ganska lång tid. Sen kändes det nog mer relevant efter att vi gjorde några come back-spelningar för några år sedan. Då kände vi att det var något vi ville göra och det kändes som att det var möjligt.
Fireside 2.0. Nya medlemmar förstås, men vad skulle du annars säga är den största skillnaden?
- Gruppdynamiken. Nya bekantskaper är ju alltid kul. Kate och Jacob är petande personer som gör att det t.o.m blir kul att repa. Det har det inte varit sedan 1993.
Tänk dig att Bin juice är som en fysisk plats. Vad är det för plats och hur mår människorna där?
- Det är som en bar på en söndagförmiddag. Det luktar illa och alla är trötta men glada och lite rädda och nervösa.
Jag fastnade mycket för Wild mouth, more trouble på albumet. Berätta lite mer om den!
- Det var en av dom första låtarna vi skrev till nya skivan. Den har genomgått en del faser innan den blev som den blev men jag gillar den.
Den handlar väl om rädsla och distansering. Att säga hej och hejdå på samma gång.
- Nervöst men kul. Spännande då vi inte spelat med Kate och Jacob tidigare och kul med nya låtar. Man får vara lite extra på tårna.
Är fler spelningar inplanerade?
- Absolut! Vi kommer göra en Sverigeturné i Vår. Plus en lite sväng till Tyskland.
Om du ska nämna tre saker som verkligen stått ut under alla år med Fireside, vilka blir det då?
- Första repen på Musikhuset i Luleå -92, Lollapalooza-turnén -96 och att släppa ett nytt album 2022.
Har du någon rolig anekdot från en spelning du vill dela med dig av?
- Ja, det kan ju vara när vi spelade i Miami 1995 och Rick Rubin stod i publiken och grät för att han tyckte det var så bra. Minns inte om vi redan var eller blev signade till American Recording efter den spelningen, men det var en grym kväll.
Ni slog igenom lite större med Do not tailgate, hur ser du på det albumet idag?
- Jag är otroligt stolt över det albumet. När man lyssnar på det nu så hör man vilka jävla bra låtar det var.
Om du ser tillbaka, tänker du att det är något särskilt nu borde gjort annorlunda under åren med Fireside?
- Vi borde inte sagt nej till Rick Rubin när han ville producera uppföljaren till Do not tailgate. Det låter korkat såhär i efterhand men det kändes helt rätt just då.
Jag minns att första gången jag hörde er var på en hyllningsskiva till Hüsker Dü. Hur mycket har de betytt för er som band?
- Dom har betytt en del faktiskt. Tillsammans med massa andra band såklart, men vi lyssnade en hel del på Hüsker Dü när vi startade. Det som är kul är att vi nog alla hade olika favorit Hüsker Dü-favoritalbum. Säger väl något om dom. Grymt band!
Om man jämför din syn på musik idag och den du hade när du började syssla med musik, hur har den synen förändrats?
- Inte så mycket faktiskt. Jag gör fortfarande musik för mig själv i första hand. Tänker väldigt lite på att någon annan ska höra det jag gör. Om folk gillar det jag gör så är det såklart ett plus men det är inte därför jag gör musik.
Minns du det första albumet du föll för och gillar du det fortfarande?
- Absolut! No:1 med The Boppers. Jag var 4 år gammal. Jag har fortfarande kvar samma vinyl i min samling och älskar den fortfarande.
Jag lyssnade på den i princip varje dag och kunde sitta i timmar och kolla på omslaget. Det var kanske där musikerdrömmarna startade.
Om det var möjligt, vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka?
- Woodstock -69 hade ju varit både en dröm och en mardröm att besöka.
Till sist, har du något favoritklipp på Youtube som du återkommer till gång på gång?
”Ultimate dog tease är ju alltid kul.
https://youtu.be/nGeKSiCQkPw
Lyssna på Bin juice här nedan!
