tisdag 6 december 2022

Musikminne från Simon Lindström


Häromkvällen ringde jag upp Simon Lindström från Linköping. Simon har släppt tre singlar hittils, varav Drottningen av linkan är den senaste. I oktober spelade han förband till Lars Winnerbäck i samband med att Winnerbäck delade ut sitt kulturpris Nyponet. Nästa år väntar en EP för Simon Lindström. Under samtalet delade Simon med sig av ett musikminne, kopplat till just Lars Winnerbäck och en särskild DVD som satte igång en brand inom Simon. 

Jag har tänkt att berätta ett ganska gammalt minne som får symbolisera denna hösten på något sätt. När jag var i 4-årsåldern så lyssnades det mycket på musik hemma. Jag har ett minne av att jag sitter i vardagsrummet samtidigt som min pappa spelar musik. Där och då undrade jag vad jag skulle göra för att också kunna låta så bra. Jag fick en gitarr av min farfar lite senare. Just den gitarren har jag fortfarande nästan inte rört. Det var först i högstadiet som jag började spela något instrument, så jag var rätt sen med det egentligen. 

Men första gången jag riktigt insåg att det där med musik är nog någonting för mig, det var när jag var runt 5 år och min syster var bortbjuden på kalas. Jag var själv inte bjuden då jag inte kände hennes kompis så väl. Jag blev jätteledsen och mina föräldrar kände genast så klart att nu skulle jag få en så bra kväll som möjligt hemma istället. De gjorde pannkakor, vilket jag älskar, och sen satte de mig framför TV:n och satte på en DVD med Lars Winnerbäck när han spelar live i Linköping på Konsert & Kongress. Det var nånting som hände med mig, där och då. Jag blev genast nöjd. Det slutade med att jag satt och kollade på just den konserten flera gånger dagligen i flera års tid. Jag var så inne i konserten att, mina föräldrar har berättat detta, om någon råkade stå framför tv:n så hade jag sagt ”Du kan inte stå bredvid Lasse, han kommer vända sig om och så kommer han putta ned dig. Du står i vägen för honom!”

Jag kommer ihåg att min syster satte sig bredvid mig och tittade när Lisa Ekdahl sjöng med Lasse men så fort hon gick av scenen så gick min syster in på sitt rum igen, medan jag satt kvar. Det var någonting med just den konserten som fick mig att inse att det där är en häftig värld. Det hade egentligen inte med Winnerbäcks texter att göra, jag förstod ingenting av vad han sjöng om och kunde inte ta till mig dem på det sättet. Det jag tänkte på var att han stod på en stor scen med en massa musiker och inför en stor publik. Det var som en värld som inte existerade. Sen, ju äldre jag har blivit, har jag förstått att den världen faktiskt existerar, men det går inte bara att drömma om den. Som ung så räcker det ofta att man drömmer om någonting så mår man bättre, men ju äldre man blir så inser man att man måste jobba stenhårt också.

Dagar då jag tänker att jag vill ge upp så brukar jag se om den där konserten på Youtube och så försöker jag tänka tillbaks på när jag var liten och så inser jag att ”det är inte omöjligt” och jag får samma känsla för konserten som när jag var 4 som nu när jag är 20. 

För en månad sen ungefär så fick jag vara förband till Lars Winnerbäck. Jag tänkte inte så mycket på den där videon just då, men några dagar efteråt så gjorde jag det. Då tänkte jag att det var en bättre känsla att stå där på scenen än vad jag hade kunnat föreställa mig när jag satt där framför tv:n som liten. Det blev som en hälsning till mitt yngre jag. Samtidigt har jag alltid trott på det här och på något sätt tänker jag att det är så, att om man verkligen vill någonting så spelar det inte så stor roll hur svårt någonting är. Till slut kommer man vara där man vill vara. 

Att jag är där jag är idag är mycket på grund av mina föräldrar men främst tack vare den där konsertvideon, det var den som satte fart på det jag sysslar med idag. 

Jag har alltid sysslat med fotboll och tänkte många år att jag skulle bli fotbollsproffs men ju äldre man blir så ställs det högre och högre krav. Men sysslar man med musik så är de enda kraven de som ställs på en själv. Det blir mer vad man själv gör det till, men i fotbollen handlar pressen mer om vad andra vill att du ska uppnå. Jag insåg att det inte riktigt var min grej att spela fotboll på en högre nivå med press som jag inte kan bestämma över. 

/ Simon Lindström

Lyssna på Drottningen av linkan här nedan!