Det är en fantastisk energi vi möts av på Vardagspoesi. Första låten Farbror blå är ett lekfullt rum där man vill vara ett helt dygn i sträck och samma lekfullhet präglar den nästföljande En igelkottsdröm. Rösten är lugnare än i Farbror blå, men minst lika lekfull och samtidigt romantisk. Jag påminns stundtals om Kungers, Andreas Gregas gamla band, som också präglades av samma glädje och plötsliga infall. Det är musik som inte sitter still, som stundtals springer fram och får hela kroppen att vilja dansa.
Samtidigt är det skönt att få höra Hör döden vissla en sång, den avslutade låten. Där byter Fredrik sångstil och tempot är lägre. Det är en fin avslutning på en EP där En igelkottsdröm är den högsta toppen men där också de övriga låtarna bidrar till en smått fantastiskt EP som genomsyras av glädje.
Lyssna här nedan!
