Ida Staake släppte i dagarna nya singeln Blekast på beachen, den andra singeln i år. Första singeln i år hette Top of the rock. Ida har ofta synts här i bloggen och jag har alltid uppskattat hennes texter och att allt runt henne har varit så långt ifrån något tillgjort som det bara är möjligt. Blekast på beachen behandlar självtvivel och att jämföra sig andra. Inte bara på stranden, utan i livet i stort. Ida är lika grym på att fånga känslorna som vanligt och klär känslorna i en somrig melodi. Idag gästar hon bloggen för att berätta om ett musikminne!
Vi plockar upp Jimmy i centrum och åker till adressen vi ska spela på. Det är en fin villa med ett jättegulligt värdpar som känns spända på att få ha en konsert i sitt vardagsrum. Det är vi och två andra band som spelar och det blir en riktigt lyckad kväll med en lyssnande publik. Jag hade ställt upp ett litet merge-bord i hallen och minns att värdinnan grep tag i mig och sa att jag måste gå dit för det har bildats kö. Jag blir jättepeppad och skyndar mig ut i hallen för att mötas av en lång toakö. Men värdinnan köpte i alla fall en vinyl.
Vi tackar för oss och packar ner all utrustning i bilen igen. “Bilens koppling fungerar ju felfritt nu” konstaterar vi och kör glada, trötta och nöjda mot Karlstad. Jimmy skulle sova hos oss och ta ett tidigt tåg mot Stockholm dagen därpå. En timme senare utbrister Pelle, som kör, att kopplingen inte funkar och att det inte går att växla. Vi använder den sista farten vi får av en lutande nedförsbacke för att svänga av på en bensinmack där vi blir stående. Klockan är runt 00:00 en kall januarinatt och det är över två timmar kvar till Karlstad. Tillslut kom det en bärgningsbil som körde bilen till närmsta verkstad och vi åkte taxi från Trollhättan till Karlstad. Även om det var fett jobbigt och dyrt att bilen gick sönder så kändes det lite rock & roll att åka en så lång taxiresa hem efter en spelning.
/ Ida Staake
Lyssna på singeln här nedan!
