 |
| Foto: Andreas Stämpfli |
Jag gick igenom Lumins låt The One häromdagen. Vissa låtar vill man gärna gå sakta igenom och inte missa några detaljer. Det blir en smärtsam promenad där insikter som tynger ned fötterna läggs på skorna. Insikter om att en relation inte blir det man hoppades på och om att ens hjärta kanske växer bäst någon annanstans. Det är en stor låt, kantad av mycket smärta, men Lumin sjunger med en fantastisk styrka. Hennes röst har förmågan att lyfta allt.
Jag skrev om Lumin Nordangård och hennes låt Minnet på sätet i vintras. Jag tyckte mycket om den, och hennes låtar bärs upp av hennes röst och hennes förmåga att verkligen hantera känslor med den. Det känns ibland som att hon försöker förstå vad som egentligen hände medan låtarna pågår, samtidigt som hon försöker arbeta vidare med livet som är kvar.
På nya singeln New Generation återvänder hon till engelskan. Det är en låt som börjar lite plockande men försiktigt växer sig större. För mig handlar den vackra texten om att jämföra sig med andras liv, samtidigt som man önskar att ljuset som lägger takplatta efter takplatta över världen också ska lägga några över ens eget liv. Man vill stå där, kunna plocka ned stjärnorna och känna att man besegrat mörkret.
Det finns hopp om andra tider och här varvas molnen med fler solstrålar än vanligt. Åtminstone är det så jag upplever uttrycket. Det är en väldigt, väldigt fin låt som jag gärna går igenom många gånger framöver.
Lyssna här nedan!
