"Min åsikt är att kulturen aldrig värderas särskilt högt i Sverige"

Ami Hallberg Pauli är både skådespelare och stand-up-komiker. Hon har synts i den egna showen Ladies Flight - där bara kvinnor medverkade - som hon turnerade landet runt med. Hon har även synts i Stockholm Live, Raw och Comedy Central. I sin humor strider hon bland annat för ett mer jämställt samhälle men är även nära andra ämnen och man är nära till skratt mest hela tiden när Ami står på scen. Ami håller även i kurser i stand-up på Norra Brunn i Stockholm. Idag berättar Ami om sin egen stand-up, vad hon aldrig skulle skämta om, om att kultur inte värderas högt i Sverige och om när ens humoristiska ådra inte var helt till hennes fördel... 

Berätta lite kort om dig själv! 

- Jag heter Ami (egentligen Anne-Marie, inget konstigt på 70-talet men nu tror många att jag heter Amir och är en kille) Hallberg Pauli, är 55 år och är från grunden utbildad skådespelerska som via improvisationsteatern kom i kontakt med stand up. Jag är gift och har två barn och bor på Mariatorget i Stockholm. 

Hur skulle du beskriva din egen stand-up? 

- Min stand-up var från början väldigt medveten och politiskt, jag studerade dagstidningarna noggrant varje dag. Ofta feministisk. Men sedan barnen kom har jag inte haft tid att vara så dagsaktuell utan skojar mer allmänt om att bli äldre, ha tonårsbarn etc. Men att strida för ett mer jämställt samhälle genom humor kommer jag aldrig att sluta med! 

Är det några särskilda komiker som har inspirerat dig? 

- Ja, från början Babben, Özz och Glans. Numer även Ellen DeGeneres, Louis CK (trots att det visade sig att han också var ett as under metoo) och Amy Schumer. 

Hur kom det sig att du började med stand-up? 

- Jag var anställd som skådespelerska på Stockholms Improvisationsteater och i en föreställning där gjorde vi som ett slags talkshow där vi turades om att vara ”programledare”. Regissören var inspirerad av David Letterman etc. och ville att vi skulle skriva en dagsaktuell ”prata” när vi var programledare. Jag tyckte detta var jättekul, det funkade toppen och så började jag snegla på utbildningen i stand-up på Dramatiska Institutet. Jag sökte och kom in där januari 2004. Vi fick debutera på Norra Brunn 3 minuter efter kursen och det gick så bra att jag fick komma tillbaka. 

Hur brukar du må just precis innan du går upp på scenen? 

- Numer mår jag rätt bra. I början var det hemskt - mycket mer nervös för stand-up än att spela teater. 

Hur ofta skriver och testar du nytt material? 

- Jag var mycket flitigare förr att skriva nytt, nu är det mer när något kommer till mig - en nyhet eller en diskussion med vänner. Eller om jag tröttnar på mitt material och känner att ”nu borde det skrivas nytt”.

Finns det något du känner att du inte skulle kunna skämta om? 

- Jag har svårt för ”frugan-skämt” som jag kallar det. Att skoja om sin partner om att man inte får ligga etc. Jag tycker det är så gjort redan plus att jag har en jättefin man plus att det är något som cementerar könsroller. 

Vad skrattar du själv åt? 

- Jag skrattar åt rolig stand-up men även sketcher och situationskomedi i TV-serier etc. Jag kan ibland tycka att det är vansinnigt kul med folk som ramlar roligt etc. 

Du har en lång erfarenhet av improvisationsteater. Hur ofta händer det att du improviserar i din stand-up? 

- Jag improviserar alltid om det uppkommer något i lokalen jag uppträder i, samt om jag pratat med ett gäng förut och det kommer en rutin där det passar att återknyta till dem igen - som de flesta komiker. Mer impro om jag konfar. Det tog dock en tid innan jag vågade improvisera på stand-up-scenen, trots min improvana - det kändes för nervöst. 

Är det någon gång din humoristiska ådra inte helt jobbat till din fördel? 

- Ja, jag har ibland varit plump i sociala sammanhang då jag menat att skämta fast det inte har förståtts så av mottagaren. Det värsta var en tid då jag spelade en väldigt frispråkig farmor under en turné i samarbete med RFSU och Olle Waller från Fråga Olle. Jag var så snuskig och glömde av att alla andra inte var med i den ”loopen” - jag sa bland annat till min man: "Åh! Där är ju han Johan, honom har jag knullat med!”, vilket inte var så uppskattat. 

Du släppte en bok om stand-up i mars. Hur kom det sig att du valde att skriva den? 

- Min bok kom till för att min ”chef” eller konstnärliga ledare på Improvisationsstudion föreslog att jag skulle skriva den då jag höll så mycket kurser i stand-up i samarbete med dem (numer har jag flyttat mina kurser till Norra Brunn). Det var en bra ide, kul då det inte fanns någon svensk handbok i stand-up. Nu finns det två! 

Det pratades mycket om kulturens värde under corona, men jag har märkt att kulturen sällan värderas när det verkligen gäller. Det finns så mycket arbete bakom som nästan tas för givet, många tänker att kultur borde vara gratis och man går om man hamnar på en lista och slipper inträde. Vad har du för tankar kring detta? Är det något du själv märkt av? 

- Nej, min åsikt är att kulturen ALDRIG värderas särskilt högt i Sverige. Det finns, som du sa, en uppfattning om att det bara är något kul som vi ska göra gratis. I England till exempel värdesätter de kulturen mycket högre. Det kanske är något de ska tacka Shakespeare för! 

Berätta om ditt första stand-up-framträdande! Minns du hur det gick? 

- Jag minns mitt första uppträdande väldigt väl, det var ju efter DI-kursen, en torsdag. Vi var 3 st på varsin dag, omringade av Thomas Oredsson och Adde Malmberg. Jag tänkte att det var smart att köra sista dagen så jag fick mer tid på mig att förbereda mig. Men på torsdagen så var jag helt klar och de sa att de som redan uppträtt eller är klara kan kolla lite gamla klipp från Släng dig i Brunnen och DÅ blev jag nervös - ”ska jag stå på samma scen som Jonas Gardell?! 

- Jag var på toa så många gånger att när jag väl var på Norra Brunn orkade jag inte vara så nervös längre. Jag tyckte mer synd om min pappa och min bästa kompis som satt längst fram och nog var mer nervösa än jag var. Men jag minns att det faktiskt var jättekul, jag la in ett litet (förberett) prat med publiken som jag planerat någon timme innan och det funkade. Eufori! 

Till sist, om du var en karaktär i en klassisk bok, vem hade du varit då och varför? 

- Ja, någon kvinnlig, fattig hjälte som kämpar för de svaga! hm, jag kommer inte på någon direkt. Inte så pampigt som Jeanne d'Arc men du förstår, har du någon idé? Kulla Gulla :) :) Fast jag är inte så gullig som hon.

Se delar av hennes stand-up här nedan!