Jag har valt att berätta om just den låten för den ligger mig allra varmast om hjärtat. Det är ingen kärlekssång som många tror, utan en sång om orättvisa. Det handlar om att vi föds med helt olika förutsättningar till att få ett bra liv.
Huvudpersonen i texten är Rose och det är hon som syns på singelns omslag. Jag träffade henne på en bar i Manilla. Jag brukade gå dit för att spela biljard när jag backpackade i Filippinerna i slutet av 80-talet.
Hon var prostituerad och raggade på killar där i hopp om att tjäna en slant eller att få åka med någon backpacker till paradisön Boracay i några veckor och slippa Manilla för ett tag. Helst av allt ville hon hitta någon västerlänning att gifta sig med och som kunde ta med henne därifrån. Den här baren var hennes stamställe och hon brukade vara där tillsammans med sina två kompisar Angel och Susan.
Jag var aldrig intresserad av deras tjänster och inte heller av någon relation med dem. Däremot var jag nyfiken på att höra om deras liv och erfarenheter. Jag lärde känna dem mer och mer efter att ha varit där för att spela biljard många kvällar och en udda vänskap utvecklades med tiden. Särskilt nära kom jag Rose som en kväll tog med sig sitt fotoalbum för att visa sin familj och sin uppväxt i en by på landet. Vi pratade mycket om livet och om drömmar och vi hade en ömsesidig respekt för varandra.
När jag, en kompis och hans flickvän skulle resa från Thailand till Australien något år senare hade vi ett fem timmar långt stopp i Manilla. Vi tog en taxi från flygplatsen till baren för att hälsa på och spela biljard. Jag, Rose, Angel, Susan, min kompis Peter och hans flickvän Camilla delade bord och satt och pratade om vad som hade hänt under det senaste året. När jag ser Rose och Camilla prata med varandra och hör deras konversation så blir det extra tydligt hur orättvist livet är och hur olika våra lotter kan falla.
Jag besökte baren ett par år senare och då fanns varken Rose, Angel eller Susan kvar. De hade inte synts till efter att man hittat en man, knivhuggen till döds, i Rose rum. Jag vet att hon tog droger och att hon då kunde bli aggressiv och dra kniv. Hon gjorde det aldrig mot mig men jag såg det hända ett par gånger. Om hon hade dödat mannen i hennes rum lär jag aldrig få veta.
Många år senare skriver jag en låt om hennes liv. Jag spelar de flesta instrument i låten men får hjälp av två vänner, Jonas Bredin och Mats Hverén, med piano respektive bas. Dessutom hyr jag in Chuck Sabo på trummor. Det är han som spelar på monsterhiten Torn från 90-talet med Natalie Imbruglia. Han har även spelat med storheter som Elton John, Tina Turner och Bryan Adams.
Låten upptäcks av managern till den engelska artisten Thomas Cameron. De gör en cover av den som produceras av Patrick Phillips, som även jobbat med Lady Gagas album Born this way. Låten spelas in och mixas i Peter Gabriels studio Real World och släpps på en jul-CD inför julen 2019.
Jag ser dina ögon ibland är inte min allra mest spelade låt men ändå den låt jag har mest känslor för och så kommer det nog alltid att vara. Min mest spelade låt heter Du är och handlar om hur vi är summan av våra val i livet, ett ämne som på något sätt följer upp temat i Jag ser dina ögon ibland.
/ Thomas L Eriksson
Lyssna på Jag ser dina ögon ibland här nedanför!
