Musikminne från Sun City GBG

Idag gästar Carl Hedén bloggen. Carl är gitarrist i Göteborgsbaserade Sun City GBG. Bandet, som i övrigt består av Fransisco Ramirez Franzén, Göran Agnetun, Patrik Johansson och Axel Nord, debuterade på Valborg med en självbetitlad EP. En EP som består av både experimentella och explosiva rocklåtar. Idag gästar man, via Carl, och berättar om ett musikminne! 

 

Ett av mina starkaste musikminnen var när jag såg Christian Fennesz i Masthuggskyrkan i Göteborg. Jag tror att det kan ha varit typ 2005 eller 2006 och det var på något som hette Gothenburg Art Sound. Jag hade dessförinnan inte riktigt lyssnat på ambient eller electronica - utan att hade mer lyssnat på traditionell rockmusik, techno och hiphop. Jag minns att jag var skeptisk och tyckte att det verkade vara pretentiöst skräp. Tråkiga, fula människor som gör musik för andra fula, tråkiga människor. 

Innan Fennesz spelade Philip Jeck och jag tyckte det var otroligt långdraget. En äldre herre som sitter och pillar på två vinylspelare. Men jag hade lovat min vän att hänga kvar. Någon alkohol fanns ju inte hellre att tillgå. Olidligt. I dag håller jag Jecks Loopholes som ett mästerverk. Men då gick det inte in. 

När Fennesz kliver upp vid altaret och sätter igång, vad jag senare förstod var hans album Venice från 2004, förändrats rummet - och jag. Musiken är tillgänglig; det är tunga bas-drones och vackra spruckna vågor av rundgång förpackade i popformat. Det gick in, rakt in. Jag hade aldrig hört musik på ett sådant sätt förut. Musiken talade helt för sig själv och den kändes ren, som om den kommit ur något ursprungligt och talade till mig direkt. 

Jag påminns även vart jag befinner mig. I kyrkan där både jag och min pappa döptes och någonting kommer över mig. Minnen från barndomen, en ström av bilder, ljud och lukter. Allt inbäddat i Christian Fennesz sprakande ljudvågor och jag gick därifrån lite förändrad, både som musiklyssnare och - i någon mån - också som människa. 

/ Carl Hedén, Sun City GBG

Lyssna på EP:n här nedan!