När jag var 11 kom dokumentären Searching for Sugar Man om Sixto Rodriguez ut. Jag och min familj gick och såg den på bio och jag hade inga förväntningar eller tankar alls om vad som väntade. Minnena är lite suddiga men såvitt jag minns så visste jag knappt vad den handlade om, eller ens förstod hela handlingen, utan följde ju egentligen bara med för att det var en familjeaktivitet. Men även om jag inte förstod allt, var det något med den som fångade mig. Jag minns hur fascinerad jag blev över Rodriguez ödmjukhet och minimalistiska livsstil men också hur arg girigheten och orättvisan han hade mött gjorde mig. Över att världen hade behandlat en så ärlig människa med så mycket falskhet.
Jag lämnade biografen med en nästan lyrisk känsla och tanken att jag inte ville något mer än att bli precis som Rodriguez när jag blev äldre. Mitt musikbibliotek, som vid den här tidpunkten till största delen bestod av Miley Cyrus och Taylor Swift, fylldes plötsligt ut med låtar som Sandrevan Lullaby - Lifestyles, Crucify Your Mind och, såklart, titelspåret Sugar Man. Nästan samtidigt som dokumentären hade kommit ut hade kulturskolan jag tog sånglektioner vid blivit utrustad med en riktig studio och jag fick, tack vare min musiklärare, möjligheten att sjunga in några låtar där när vi hade lektioner. En dag dök jag upp med just Sugar Man som förslag och sjöng som aldrig förr.
Jag kan fortfarande skratta åt tanken av 11-åriga jag som kom till lektionen med låtförslaget, lyckligt ovetande om att hela låten i princip handlar om droger, och vad min musiklärare måste tänkt.
Än idag är Rodriguez en artist jag lyssnar på och ofta kommer tillbaka till, kanske lite som en sentimental tröst, men också för att jag fortfarande finner hans musik minst lika magisk som då. Och jag är oerhört tacksam över att jag följde med för att kolla på dokumentären om ”den där musikern” för utan den hade jag nog inte blivit musikern jag är idag.
/ Lovisa Niklasson
Lyssna på singeln här nedan och kolla in den fina musikvideon!
