 |
| Foto: Eden Yusof-Ioannidis |
Hur kom bandnamnet Roseph till?
- Att konstruera ett bandnamn kan vara bland det svåraste som finns, alla alternativ man skrapar ihop är antingen upptagna eller urusla. I vårt fall var det David Engquist som “droppade” några alternativ under en lunch. Vi fastnade för Roseph då vi alla uppfattade det som originellt och lite udda. När vi googlade namnet så fann vi ingenting som var kopplat till någon musikalisk verksamhet, detta var en klar fördel då målet är att hitta ett substantiv som inte har använts av någon annan i ett musiksammanhang. Exempel på sådana namn är t.ex Coldplay och U2.
Berätta om tiden på Liljeholmens folkhögskola, vad gillade ni mest med tiden där?
- Liljeholmen var på många sätt ett paradis. För det första är vi så privilegierade som fått växa upp i ett land där folkis-konceptet existerar, att under ett års tid få avsätta tid för att finslipa konstnärliga eller själsliga färdigheter är en ynnest. Liljeholmen är dessutom en väldigt läkande och kreativ plats, en “folkisbubbla” i dess sanna bemärkelse. Alla i Roseph studerade på musiklinjen men läste olika inriktningar: Låtskrivande, Jazz och musikproduktion.
- Att starta bandet på folkhögskolan var en klar fördel då vi kunde repa, skriva och spela in varje dag, vi hade mycket tid till vårt förfogande och lade på så sätt en stadig grund för bandverksamheten. En annan bonus var att många av våra studiekamrater uppskattade vår musik och besöker fortfarande konserter, de har förblivit vår första hängivna fanskara.
Hade ni en tydlig bild av hur ni ville att bandet skulle låta när ni startade?
- Inte riktigt. Vi hade givetvis massa olika musikaliska preferenser och tankar kring hur vi skulle vilja låta men rent genremässigt eller stilistiskt var inget självklart, det visade sig dock ganska omgående att vi ville eftersträva ett genuint, välpolerat men ändå organiskt sound. Vi ville helt enkelt anamma och kombinera de mest konkreta stildragen i de genrer vi tilltalas av, den moderna popens välproducerade perfektionism och soulens råa ärlighet. Att låtarna skulle stå i fokus och tala för sig själva har alltid varit högst prioriterat, vi låter dem visa vägen och definiera Roseph.
Berätta om nya singeln Passionfruit!
- Det är en mörk och varm låt som behandlar en kärleksrelation där båda parter har blivit varandras antagonister, ett frekvent förekommande fenomen när det kommer till unga människors kärleksliv. Målet med den här låten var att fånga besvikelsen, ilskan och hopplösheten som är lätt att känna vid ett uppbrott, speciellt som ung vuxen. Rent tematiskt är detta något som har gjorts många gånger men för Josef, sångare, kompositör och textförfattare var det viktigt att få behandla ämnet på ett så konkret sätt som möjligt. Vi vill att alla genom låten ska få chansen att minnas tillbaka på sina egna uppbrott och inse att man trots smärtan nästan alltid blir en klokare människa av det man går igenom.
- Det är väldigt roligt att skriva svängiga och energiska låtar för att sedan matcha ihop dem med allvarliga och dystra texter. Vi känner att vi med Passionfruit har steppat upp vårt spel i flertalet avseenden, både i komposition, utförande och produktion. Det var viktigt för oss att släppa en slagkraftig poplåt och dessutom göra det på vårt sätt, vi såg till att ta tid på oss och att få det rätt, att göra en låt som banar väg för våra kommande singlar. Vi känner att vi med den här låten har satt tonen för kommande musik, vilket känns skönt, nu kan vi vila i detta ett tag.
Hur skulle ni själva beskriva ert sound?
- Organiskt, sofistikerat och dynamiskt. Rosephs mål är att göra popmusik med många genreöverskridande influenser och på så sätt skapa ett unikt sound. Att ha gitarrinslag utan att bli stämplade som ett typiskt gitarrbaserat band är viktigt för oss. Vi tycker det är svårt att kategorisera vår musik, vi får ofta höra att vi är Indie, vilket inte säger speciellt mycket. Om vi skulle beskriva vårt sound för någon som aldrig hört oss tidigare så skulle vi nog sammanfatta det som dynamisk och groovig pop med smakfulla gitarrslingor som inspireras av bluesens och soulens pionjärer.
Hur ser processen ut, från idé till färdig låt?
- Oftast börjar det med att Josef skriver musiken och texten. Därefter spelas den upp i repan där vi alla börjar arrangera tillsammans. När vi kommit överens om ett arrangemang så spelar vi låten ett tag för att sedan komma på att resultatet inte är bra nog, då arrar vi om tills kompositionen känns fulländad, ett idogt arbete redan där. Vi har för vana att alltid spela in demos att utgå från. Det är främst David och Erik som sitter och jobbar med demo-produktionen och när den är klar så spelar David och Erik in bas och trummor och Gabriel och Josef gitarrer. Därefter spelas sång och körer in. När det kommer till övriga arrangemang så är vi alla inblandade och brukar ohämmat pröva idéer tills vi inte vet vad som är vad längre. Vi måste hålla vår deadline så efter en månad släpper vi motvilligt ifrån oss låten och lägger den i Davids händer som börjar mixa. Några mötestillfällen planeras in då vi lyssnar på mixen och tänker olika. Efter ett tag kommer den mastrade versionen och därefter kan man bara jobba stenhårt med PR och hoppas på det bästa.
Influeras musiken i sig av platsen ni spelar in på?
- Nja, studion är på många sätt ett arbetsrum där vi alla ska arbeta och prestera vårt yttersta. I studion får man chansen att på riktigt förmedla visionen man har med låten, vilket sound den ska ha och vilka känslor man vill projicera på lyssnaren. Ofta är det andra ställen och erfarenheter som man samlat på sig i andra sammanhang som i studion konkretiseras och huggs i sten. Vi skulle gärna vilja spela in på någon okonventionell plats någon gång, högst upp i en fyr till exempel, det vore något, undrar hur det skulle låta?
Vad tycker ni om att göra utöver musiken?
- Musiken tar upp nästan all vår lediga tid, vi har knappt några hobbys eller åtaganden som inte är musikrelaterade. Det vi tycker om att göra tillsammans när vi inte repar eller spelar in är nog att äta middag, träna eller kolla på Christopher Nolan-filmer.
 |
| Foto: Eden Yusof-Ioannidis |
Ni har arbetat mycket på plattformen Pindify, vad har det gett er för möjligheter?
- Vi upptäckte Pindify i våras och såg direkt möjligheter med att som osignat band använda plattformen, först och främst eftersom den är såpass nyetablerad, det är helt enkelt spännande att se vilken riktning den kommer att ta. I framtiden hoppas vi kunna kommunicera mer organiserat och direkt med våra fans vilket kan vara svårt att göra på ett genuint sätt genom dagens sociala medier. Pindify kan ha ett koncept som i framtiden kommer vara väldigt nödvändigt för artister och grupper som vill ha en plattform för att publicera mer genuint “behind the scenes” material osv. För oss har det hittills gett publicitet då vi lite inofficiellt agerar som ambassadörer för Pindify.
Vad vill ni allra helst få ut av en livespelning? Vad är de perfekta förutsättningarna?
- Vi vill att alla som tar sig till en Roseph-konsert ska få chansen att för en stund vara 100 procentigt närvarande, ibland märks det att man verkligen har fångat publiken men det krävs en extrem prestation för att bibehålla den intensiteten en hel konsert. Om vi märker att vi berört individer i publiken så är vi mer än nöjda. En klar fördel är ju om all teknik fungerar och att vi inte spelar fel. En konsert blir som bäst om det är ett trevligt ställe med en riktigt kompetent tekniker.
Vilken av alla spelningar med Roseph har stått ut mest?
- Vi spelade på Linköpings stadsfest 2017 vilket var en fantastisk konsert. Vi spelade sent på kvällen, det var många i publiken och ljuset var minst sagt påkostat. Innan midsommar spelade vi i Stadsparken i Örebro, det var också en riktigt mäktig konsert med god uppslutning.
Berätta en rolig anekdot från en spelning!
- För två år sedan spelade vi i Norrköping och självklart trodde Josef att vi var i Linköping och ropade därför “Tack så hemskt mycket för denna gången, Linköping!” Det lyfte inte det minsta och han märkte ingenting förrän resten av bandet påpekade det efter spelningen.
Har ni någon drömspelning om ni själva får välja?
- Vi har många… Att få spela kontinuerligt inför en garanterat entusiastisk och stor publik är ju ett av de främsta målen. Men rent konkret vore det extremt häftigt att få göra en riktig arena-turné med den häftigaste scendekoren och showen som världen någonsin skådat, haha!
Minns ni er första spelning och hur det var?
- Vår första spelning var i Livekarusellen, det är ganska dimmigt men vi var nog nöjda med vår insats den gången. Det var dock en ganska kaosig spelning, Josefs mikrofonstativ gick sönder mitt under en låt och scenteknikern stod bara och stirrade, situationen löstes genom att bandets goda vän Johannes Pettersson lagade stativet då gitarristen Gabriel Henricson spelade ett solo. Efteråt råkade Josef häckla ljudteknikern…
Generellt så lyssnar ju många på musik på ett annat sätt idag, vilket bland annat har lett till att live-scenerna har minskat, hur ser ni på den utvecklingen? Går det att vända på den?
- Det är en smärtsam utveckling som inte bara drabbar popmusik utan även jazzklubbar och dylikt. Som popband kan man ibland uppleva att det är extra svårt eftersom att indie-scenerna försvinner en efter en, för bara 6 år sedan fanns ett helt annat utbud. Nu ska man ju exponera sig på sociala medier, det är främst där man måste imponera och inte på klubbscenen, vilket är synd eftersom klubbscenen är så brutalt mycket roligare än att spela in 30-sekunders snuttar till Instagram.
- Förhoppningsvis går det att vända på det men i dagsläget känns det ganska hopplöst. Vi behöver fler initiativtagare och eldsjälar inom livemusiken som inte enbart ska tjäna pengar på allt som rör sig. Sen behövs det ju fler omfattande satsningar på de delar av kulturlivet som rör livemusik. Litet svar på ett komplicerat problem.
Hur tänker ni kring musikvideos? Blir det någon till Passionfruit?
- Musikvideos är något vi vill göra i framtiden, helst till varje ny singel vi släpper. Vi gillar verkligen konceptet att göra kortfilmer till musik, som t.ex Mike Mills och The National gjorde med I Am Easy To Find, det vore en dröm att få göra något liknande. Det ligger några manus-idéer och skräpar och förhoppningsvis ser de dagens ljus när vi har lite mer pengar någon gång nästa år. Tyvärr blir det ingen musikvideo till Passionfruit, vi spelar dock in en riktigt mäktig live-session som kommer snart.
Nämn en 1) skiva 2) person 3) plats 4) årtionde som betytt mycket för er som band!
1. Continuum av John Mayer. Otroligt bra skiva där varje låt har sin plats. 2. Max Martin - Inspirerar oss mycket. 3. Östgötaslätten. 4. Oj svårt, vi får nog, förutsägbara som vi är, säga 80-talet. Många bra skivor som släpptes då av t.ex U2, Kate Bush och Paul Simon.
Vad tycker ni behöver förändras i den svenska musikindustrin för att skapa mer jämlika förutsättningar?
- Om detta finns så mycket att säga att det är svårt att veta var man ska börja. Först och främst måste det finnas fler arrangörer som är villiga att betala osignade artister, det är ganska tröttsamt att fylla en hel lokal med folk utan att få någon ersättning alls. Sen tror vi på de kollektiva krafterna och på unga människors förmåga att förändra strukturer och normer inom den näst intill dogmatiska musikindustrin. I dagsläget ser vi att oetablerade musiker går ihop med grafiska designers, konstnärer och andra aktörer som också befinner sig i början av sina karriärer, det är ett ständigt nätverkande och utbyte som säkert kommer bli starkare och mer utmanande i framtiden.
Till sist, om ni fick drömma fritt, hur skulle framtiden se ut då?
- Drömmen är att kunna jobba med bandet på heltid och därmed få göra det vi gör nu fast i mycket större skala. Vi vill spela in och turnera, träffa människor och samarbeta med andra musiker och kreatörer. Vi har en hel del planer och delmål som förhoppningsvis hjälper oss dit, men de är hemliga.
Lyssna på senaste singeln Passionfruit här nedan!
