måndag 29 juli 2019

2019 och alla kan botas av Google

Tycker du om dig själv, Oskar? Jag vet inte, är jag min typ? Hur många människor är min typ egentligen? Vi uppmanas att boosta oss själva och nuförtiden är det som att vi även ska bota oss själva. Någon skriver om sin sjukdom och folk presenterar genast sina snabb-googlade mirakelkurer, det mesta naturligtvis väldigt dyrt och frågan är hur den sjuka personen ska orka kolla upp allt. Finns ekonomin ens? ”Din mamma hade inte dött av cancer om hon hade druckit min hälsosåpa”, skriver någon i kommentarsfältet. Vi ska vara våra egna läkare och följer vi inte alla råd som folk sprider så kommer gliringarna, skuldbeläggandet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. 

I ett samhälle där fokus riktas mot individen får den sjuka skylla sig själv. "Med den kosten så är det inte konstigt att du blev sjuk", skriver någon. "Alltså, vet du vad den där maten innehåller?", frågar sig en annan. Kör en grön kur, gör yoga varje morgon, gå minst två promenader varje dag, ät vitaminer, undvik allt socker. Hur ska någon med svår cancer exempelvis lyckas med allt detta? En hel del friska människor har alldeles för lätt för att diktera riktlinjer för sjuka och har alldeles för lätt för att tala som att det är den sjuka personens ansvar att bli frisk. Sjukdomar blir något vi ska konsumera oss ur och det gäller att lita på alla råd som sköljer över oss. Ät inte vitt bröd, ät grönsaker och frukt men inte den som inte är ekologisk, den är besprutad. 

Det är alldeles för många som tjänar pengar på människors oro och känsla av otillräcklighet. Vården går på knäna och det saknas vårdpersonal överallt, men nu när alla kan botas av Google, är det kanske inte längre ett problem? Det är så många som skuldbelägger människor för att de inte ätit eller druckit rätt, inte sprungit tillräckligt mycket, inte tränat, inte ätit tillräckligt med vitaminer och kosttillskott, inte hunnit cykla till jobbet eller för att de tänkt negativa tankar. Det är så mycket som fördyrar livet och gör det till en rädsla, särskilt för dem som är i allra störst behov av trygghet. Naturligtvis söker man efter egna kurer när man inte känner att man blir sedd inom vården, men då är just bemötandet inom vården det vi behöver förbättra. Naturligtvis är det inget fel med att äta mat som anses nyttig, precis som det inte är fel att äta mat för att man är hungrig eller för att det är gott. Jag tror bara att det vore bra om synen på vad vi stoppar i oss och inte stoppar i oss blev mer avslappnad. 

Kom inte med en massa oombedda kostråd, skuldbelägg inte människor för vad de stoppar i sig och för vad de inte stoppar i sig. Människor behöver få känna sig mindre oroliga, mindre otillräckliga och grunden till det är ett mer jämlikt samhälle där resurser fördelas rättvist. Men i ett samhälle där fokus ska riktas mot att vi löser det mesta själva, där vi ska boosta och bota, översvämmas med kostråd och skuldbeläggande så lägger vi snarare en grund för mer stress, mer oro och en större känsla av otillräcklighet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar