 |
| Foto: Robin Haldert |
I sommar släpper Ludwig Hart sitt debutalbum på nystartade skivbolaget Argle Bargle. Nyligen släppte han den andra singeln i ordningen, fina Cowboys, från det kommande albumet. Här nedan berättar han mer om musiken. Han pratar också om samarbetet med Michaela Holmberg och om att Tom Petty är en stor inspirationskälla.
När började du först skriva musik?
- För tidigt för att släppa debutskiva först vid 32 års ålder!
Minns du första gången du stod på en scen?
- Skolavslutningen i sjunde klass. Jag spelade Juni, juli, augusti på mitt nyköpta röda Stratocaster.
Berätta om Cowboys!
- Den låten började som ett skämt men växte med tiden och blev mer och mer allvar. Den var en ganska svår nöt att knäcka. Det känns nästan som att den har levt ett helt liv innan den ens är släppt. En lång process med olika skepnader och med fler involverade musikanter och vänner än vad som får plats på en scen. Det är det som gjort den till det den är idag. Det känns otroligt skönt att den är ute. Texten handlar om mig och människor jag mött, beroenden och om att inte våga släppa taget. Typ att man ständigt kämpar för att hålla sig över vattenytan. Den är en berg och dalbana av känslor om att hitta någonstans att passa in, men att det på ett eller annat sätt alltid går åt skogen. Trying hard, still no cowboy…
Du har själv beskrivit din musik som "sätta sig i bilen och bara dra”-rock. Gillar du själv roadtrips?
- Det känns knappast som något ovanligt, men ja det gör jag. Känslan av att vara på väg mot något nytt är alltid härlig. När den känslan upplevs genom musik får jag alltid gåshud.
Det var många skivbolag som ryckte i dig, men valet föll på nyligen startade Argle Bargle, hur lyckades de fånga dig?
- Stefan och Tomas som driver Argle Bargle är musikälskare, precis som jag. Jag kände ganska snabbt att vi hade samma mål med projektet, att till 100% låta musiken stå i centrum.
Hur fick du kontakt med Tomas Andersson Wij från början?
- När han signade mig. Först efter det har vi lärt känna varandra.
Hur jobbar du när du skapar din musik?
- Det kan se lite olika ut men oftast börjar det med att jag sjunger och spelar nåt på gitarren hemma i huset. Förmodligen nöter jag samma sak väldigt länge innan någon får höra det. Jag har tänkt att jag ska bli bättre på det, att låta det första steget i processen gå lite fortare. Nästan alla låtar till skivan är på ett eller annat sätt skrivna tillsammans med andra. Låtskrivaren/producenten Emil Kreivi har varit min andra hälft den senaste tiden, vi har hittat ett sätt att få ut det bästa av varandra. Andra låtskrivare som också är med på tåget är mina vänner Anton Björkenvall och Erik Sundberg. Förr var jag rädd för att släppa in folk i den processen, men då låste det sig väldigt lätt för mig och jag blev aldrig färdig. Jag vågade inte släppa ifrån mig mina grejer helt enkelt. Det var en ögonöppnare för mig att våga släppa in andra, då hände det helt plötsligt grejer.
Finns det något tema som håller samman låtarna på ditt kommande debutalbum?
- Jag har alltid lyssnat på amerikanska artister och band som på ett eller annat sätt är influerade av countrymusiken. Jag antar att det hörs på skivan. 80-talets Jackson Browne och Eagles har gått varma på Spotify under album-processen.
Vilken är din mest oväntade influens?
- GES.
Nämn en låt som du önskar att du hade skrivit!
- All For Love (Sting, Rod Stewart, Bryan Adams)
Michaela Holmberg heter din ständiga duettpartner, hur lärde ni känna varandra och hur arbetar ni ihop?
- Vi hade stött på varandra i lite olika sammanhang. Men det var ett speciellt tillfälle som gjorde att jag fastnade för hennes röst och närvaro. Vi jobbade i studion tillsammans med artisten Dennis Kalla på en av hans låtar som skulle bli en duett. Hennes prestation var magisk redan från första tagningen. Hon påminde om Stevie Nicks. Efter det har vi jobbat tillsammans från och till. Hon är helt otrolig på att följa mig, vad jag än gör. Hennes insats på Cowboys är helt avgörande för den låten. Det har varit väldigt svårt att låta bli att göra duetter av alla låtar på skivan.
Minns att du var med och hyllade Tom Petty i november förra året, vad har han betytt för dig?
- Jag var ju inte född när han slog igenom och knappt 2 år gammal när Full Moon Fever kom. Så för mig kom kärleken till Petty mycket senare. Förmodligen upptäckte jag honom via Free Fallin', jag skulle ljuga om jag påstod nåt annat! Han har blivit en stor inspiration för mig, både som låtskrivare och underhållare. Otroligt tragiskt att han lämnade jordelivet så tidigt som han gjorde, men jag hann sen honom live i London ett par månader innan han gick bort, det är jag glad för. Stevie Nicks gästade och de körde Stop Draggin My Heart Around tillsammans, det var magiskt.
I början på april öppnade du upp för Foo Fighters-gitarristen Chris Shiflett, hur kändes det?
- Det var mäktigt. Vi fick otroligt bra respons från publiken och det va såklart kul att få träffa Chris. Vi hade en ganska hektisk vecka just då med Shiflett-gigget, två gig med Tomas Andersson Wij på Södra Teatern och samtidigt heldagar med inspelning på Riksmixningsverket på Skeppsholmen. Det var fullt ös kan man säga.
Vad tycker du om att göra utöver musiken?
- Hänga med familjen i huset utanför Örebro.
Om du fick resa tillbaka till ett speciellt musik-årtionde, vilket skulle det vara då och varför?
- 70-talet. Vilken dröm att få vara ung när Eagles slog igenom.
Till sist, vilket är det finaste ljudet du vet?
- Ett långt reverb. Eller kanske ett sovande barn.
Lyssna på Cowboys här nedan!
