Page släppte i somras Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut och kvällen på Kraken, strax intill Globen, inleds med 5 låtar från den nya skivan. Inte mig emot, det är en stark skiva. Det är första gången som jag ser Page och det som slår mig är att allt andas spelglädje och en fantastisk lekfullhet. Under 90 minuter blandar duon Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko gammalt och nytt och bland höjdpunkterna märks Så här (som aldrig tycks vilja ta slut!), Som en vind och den gamla klassikern Ful hund.
I Spottar långt så sjunger Eddie ”De spottar ur sig vad som helst, men inte jag, inte jag.” Låten behandlar dagens musikklimat och det är sant att mycket av dagens musik är tämligen grå och likriktad, därför är det så fint att stå på första raden och känna musik som verkligen lever, känna den energin.
Vi lever i en tid då antalet livescener minskar allt mer och det är väldigt synd. Kulturen behöver en scen. Popmusiken behöver en scen. Därför är det viktigt att stödja de som finns. Det är en av många anledningar till att det är synd att så få hittat till Kraken under kvällen. De missar verkligen något. Sen är det förstås lite bittert att inte få höra Dansande man första gången en ser Page. Den må vara uttjatad men det är en av pophistoriens bästa svenska låtar.
