”Han måste vara psykiskt sjuk som gör en sådan sak”, läste jag i ett kommentarsfält. Att de som röstar på Sverigedemokraterna och Donald Trump är psykiskt sjuka har jag också hört flertalet gånger. Brott förklaras med psykisk ohälsa och åsikter en inte gillar förklaras också med psykisk ohälsa. Men det är viktigt att veta att vara psykiskt sjuk inte leder till att en begår brott. Rent statistiskt så är det mycket vanligare att psykiskt sjuka människor blir offer snarare än att de är förövare.
Det är bekvämt att få distansera sig själv från hemska dåd genom att kalla mördare för psykiskt sjuka, men allt en gör då är att bidra till den stigma som psykiskt sjuka människor konstant belastas med av samhället. De blir offer i ett samhälle som hellre ifrågasätter, nonchalerar och tystar ner. Istället för att ifrågasätta så är det viktigt att tro på den som är sjuk. Vare sig en förstår eller inte. Vare sig en tror att en skulle klara av att jobba i samma situation eller inte. Alla har olika förutsättningar och att konstant bli misstrodd kan inte vara lätt.
När jag själv mådde dåligt så fick jag höra ”Hur kan du må dåligt? Du har ju jobb” som om jobb är en slags universallösning. Men vi har ju skapat ett samhälle där jobb är lösningen på allt och där psykiskt sjuka blir till en skämtsam bild på Facebook att skratta åt och kanske till och med dela. Då är det inte så konstigt att de som mår dåligt hellre tiger, när psykisk sjukdom blir ett skällsord, precis lika opassande som att CP blev ett.