Foto: Hugo Ljungqvist |
Många känner igen Martin Rubashov som Bollnäs-Martin på radiostationen Bandit. Martin har tidigare också gett ut två album och en EP. Nu är han aktuell med nya EP:n Her, där han tolkar Tori Amos, Björk och Pink. Här nedan berättar Martin om EP:n, om naturen och om kärleken till Hälsingland och Bollnäs.
Vill du beskriva lite kort vad de tre låtarna betyder för dig personligen?
- Jag ville testa att göra nåt nytt. Covers har jag gjort innan men aldrig tolkat en kvinnlig artist. Björk och Tori Amos är två stora artister som jag verkligen ser upp till och det finns en del nostalgi i just de två låtarna för mig. Jag valde att tolka tre kvinnliga artister i tretakt.
Ditt debutalbum släpptes för tre år sen, hur ser du på det idag?
- Jag är jättestolt över det. Soundet gillar jag och jag finner en variation i det som jag verkligen diggar. Det var låtar som jag hade liggandes och som jag tillslut släppte.
En blå fågel är en återkommande symbol på dina omslag, vad symboliserar den?
- Den dyker upp första gången i cd-bookleten till debutskivan. Om en blå fågel dyker upp i en dröm så kan den symbolisera att slutet är nära av en period som du varit i. Behöver inte vara en dålig eller en bra period. Jag har valt att ha med den som en "stämpel på att musiken/låten/skivan är klar" och att jag då släpper den.
På din EP Silvae sjöng du på svenska för första gången, vad är den största skillnaden att skriva på engelska och svenska?
- Jag kan gömma mig mycket mer i engelsk text. Jag tror det gäller många som väljer att skriva på engelska. Svenskan blir ganska "direkt" och kan vara väldigt vacker. Jag tycker nog själv att jag får en klarare röst när jag sjunger på svenska.
Tror du att det blir svenskt material framöver?
- Jag vet inte, men det vore rätt kul att göra det igen.
Du växte upp i Bollnäs, hur var din uppväxt där?
- Den var toppen och rätt så fri. Jag umgicks med många kompisar och levde i ett bra område nära skogen. Vi fiskade en del faktiskt och det gillar jag att göra även idag. Även när jag blev tonåring och började spela musik så fanns det ett rikt musikliv. Fantastiskt!
Du bor numera i Stockholm, längtar du tillbaka till Hälsingland ibland?
- Ja, absolut! Jag har en stuga strax utanför Bollnäs som ligger vid en sjö i skogen och jag åker dit rätt så ofta. Hälsingland är magiskt. Det finns ett speciellt sken där och de blå bergen tror jag har format en på ett speciellt sätt.
Vad rekommenderar du en att göra när en är i Bollnäs?
- Åka ut i skogen. Haha! Det finns en fin natur och älven spelar stor roll. Att bara åka upp till Bolleberget och kolla ut över landskapet är finfint!
Om en följer dig på sociala medier så är det mycket naturbilder en möts av, är det där du finner mycket inspiration?
- Ja, det har blivit så. Kontrasten av att bo i en storstad och sen kunna känna lugnet av skogen är rätt speciell. Jag skriver mycket när jag är i min stuga och mer och mer känner jag att skogen har betytt och betyder mycket för mig. Den lever och är viktig.
Du sysslade en del med sport när du var yngre, hur kom det sig att det blev musik istället?
- Ja, jag lirade en del fotboll. Även andra sporter faktiskt. Min brorsa spelade gitarr och när jag började i högstadiet så blev den där gitarren (som han hade hemma) mer och mer viktig. Jag (med några vänner) startade ett band och det blev ett umgänge och det var häftigt att upptäcka hur man skapa musik. Fast vi spelade en hel del badminton under den tiden också. Haha!
Minns du den första skivan du köpte?
- Oj. Jag tror faktiskt att det kan ha varit Helloweens Walls Of Jericho för jag vet att jag bestämt skulle ha en plastficka till just den vinylen (när jag köpte den) och att jag cyklade hem med skivan i en påse.
Hur ser resten av året ut för dig?
- Jag håller faktiskt på att spela in mer låtar. 7 stycken är klara och jag ska åka upp till Hälsingland för att spela in lite mer innan året är slut. Det kommer bli väldigt bra.
Her släpps den 28 oktober, men en kan redan nu lyssna på tolkningen av Björks Play Dead.