Springa ikapp

Våren syddes klart under natten, regnet kröp till slut ut ur kroppen. Lyckan som förr var blott ett rum blev till en värld utan synliga sprickor. Jag minns när ditt leende började springa över min kropp, hur våra leenden till slut sprang ikapp med varandra, hur dina händer lyftes upp i luften, grep tag i solen. Vi höll oss varma i veckor. De kunde grilla över vår kärlek. 

Jag kunde inte somna. Tankarna var sprickfärdiga så jag gick ut. De hade tänt upp ute på sjön, och stjärnorna vilade sina upplysta händer mot varandra. Jag gick flera varv runt ditt ringfinger den natten, tills det återstående livet formats runt det. Det blev storm men våra fingrar blåstes inte ut, våra hjärtan klamrade sig fast vid våra relingar.