onsdag 27 april 2016

Springa ikapp

Våren syddes klart under natten, regnet kröp till slut ut ur kroppen. Lyckan som förr var blott ett rum blev till en värld utan synliga sprickor. Jag minns när ditt leende började springa över min kropp, hur våra leenden till slut sprang ikapp med varandra, hur dina händer lyftes upp i luften, grep tag i solen. Vi höll oss varma i veckor. De kunde grilla över vår kärlek. 

Jag kunde inte somna. Tankarna var sprickfärdiga så jag gick ut. De hade tänt upp ute på sjön, och stjärnorna vilade sina upplysta händer mot varandra. Jag gick flera varv runt ditt ringfinger den natten, tills det återstående livet formats runt det. Det blev storm men våra fingrar blåstes inte ut, våra hjärtan klamrade sig fast vid våra relingar. 

2 kommentarer:

  1. Tack Oskar...för dina underfundiga dikter och tankar. Vi behöver dem som komplement till allt elände och ondska som finns runt omkring oss. Låt dessa goda tankar ta över. Vackert...
    Kram från Maggan (som alltid läser din blogg)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära du, så glad jag blir! Hoppas din försommar är vacker, idag tog jag mitt första dopp i sjön, det var kallt, men härligt! Varm kram från Oskar

      Radera