söndag 2 augusti 2015

Luften att knyta fast

Duschar och ännu en lukt som skalas från kroppen, kommer du skalas bort från min kropp? Kommer stjärnorna falla över räcket? Jag har varit vaken och drömt i flera nätter. Nattens skrik kommer alltid inifrån. Sömnlösheten verkar mätas i minuter för de flesta, här varar den i timmar. Är det här sorgens återbetalningsvillkor? Där det som alltid skulle vara lika förvandlas, där det som skulle vara liv inte går att andas. Jag har lärt mig att se igenom andras mörker, men inte att se igenom mitt eget.

Din närvaro går att andas, du tar bort stenarna från orden och rösten känns lättare. Du bär med dig solen att knyta fast i trädet, du bär med dig luften att lägga ut över vägen. De har gatlyktor över haven nu, promenadstigar. Visst ska vi dit?

Jag går över ängen och ser barn ta sina första bett av livet, minns du när du tog ditt första bett av mig? Du lärde mig hur ljuset smakar. Jag lär mig låta lyckan beta över våra kroppar, visst har vi mark nog? Visst kan vi lära oss att spärra av våra tomrum? Du bär med dig solen att lägga ut över vägen, du bär med dig luften att knyta fast i trädet. De har gatlyktor över haven nu, promenadstigar. Visst ska vi dit?

2 kommentarer: