tisdag 29 april 2014

Kent - Tigerdrottningen


Från att ha varit musik som utgick från den egna kroppen så speglar Kents texter alltmer samhällskroppen, allra tydligast kanske i första singeln till det nya albumet, La belle époque, där Joakim Berg sjunger ”Jag är den misstänksamma grannen, jävla finnar, norrmän, danskar, jag är kniven i innerfickan, jag är alla vapen vi exporterat”. Rösten är något förvrängd, kall, precis som samhället som beskrivs. Ett samhälle som inte ställer upp utan ber de som ligger ner att ställa sig upp, springa på ben som inte bär ens för att gå. 

Musiken har de senaste albumen blivit mer elektronisk, där Röd (2009) väl är skivan där elektroniken skrikit som högst och varit mest lyckosam. Förra skivan, Jag är inte rädd för mörkret, släpptes för två år sedan och var ett, i mitt tycke, väldigt ojämnt album. Få riktiga toppar och texter som inte kändes så mycket som jag önskade. En aning mer gitarrbaserad skiva, men bara en aning. På nya albumet Tigerdrottningen dominerar återigen en elektronisk ljudbild. Jag gillar själv väldigt mycket elektronisk musik, men jag önskar att just Kent hade valt en annan väg. Kanske säger det något när glädjen brister ut just när gitarrerna skär in i slutet av Den andra sidan, skivans sista låt. Musik som får bröstet att vilja slitas sönder, kastas runt i någon annans kropp, i den dånande musiken. Jag påminns om Visslaren från klassiska Hagnesta Hill

Tempot på Tigerdrottningen är annars övervägande lågt, mer samhällsbetraktande än känslobetraktande även om också den delen får spelrum, som i utmärkta Svart snö där Joakim konstaterar att ”om kärlek är en drog är det ingen drog för mig” och fortsätter lite senare med ”jag vill inte vara ensam, men vem vill vara ensam?”. 

Jag tycker fortfarande att Kent låter hungriga, dock saknar jag ofta det både det lilla och större extra. Det är fina körer, både melodier som rivs (Skogen) och som stryker en ömt (Godhet), men det blir som kvar när musiken slutar nå öronen, som hjärtat kramar om lite extra, är efter nästan tre minuter av Den andra sidan, när allt exploderar. Jag vill ha än mer som sticker ut och än mer som hittar vägar jag inte själv har sett än. Tigerdrottningen känns som Kents mest politiska skiva till dags dato. Även om samhällsfrågor har kantat texterna ända sedan första skivan så är de kanske något mer plakat och rakt på här än tidigare. Kent har förändrats på många sätt, jag är inte helt positiv, även om de fortfarande känns intressanta. Felet är kanske mitt eget, kanske borde jag inte jämföra det som var med det som är nu. Att Kent på Tigerdrottningen ger samhället lite extra tuggmotstånd i sina försök att äta ihjäl oss känns i alla fall fint.

En kan köpa TigerdrottningenCDON, Bengans och Ginza.

6 kommentarer:

  1. Åh Kents nya, jag har beställt den....Tack för dina fina funderingar. Alltid lika intressant att ta del av. Önskar dig en Glad Valborg o Fösta Maj Kram från Maggan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, Maggan! Hoppas du ska tycka om Kents nya skiva! Och tack så mycket för att du läser fortfarande. Ha en jättefin första maj och hoppas du haft en minst lika fin Valborgsmässoafton! Kram, Oskar

      Radera
  2. Din recension länkades i kent-forumet. Bra recension! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt! Tack så mycket :)

      Radera
  3. Spännande! Håller delvis med! Har ända sedan D&JD längtat efter ett nytt album med mycket elgitarr, plain rock med gitarrsolon, vanliga trumkomp och fill ins. Tänk: Den döda vinkeln som börjar så mjukt och sedan bara ökar, Klåparen som enligt mig kan vara en av deras iaf. 10 bästa låtar och givetvis MIDVH! Men samtidigt, precis som med alla album sedan jag började lyssna på kent när de släppte verkligen har jag alltid tyckt att deras nya album inte är bra alls! Tills jag lyssnat in mig. Gillade inte TTS, gillade inte EPIS och verkligen inte Tigerdrottningen! Men nu efter kanske 50 spelningar är albumet precis lika bra som alla andra, världsklass! Det är inte sämre, bara olika, inte sämre, bara fantastiskt bra på ett annat sätt. // Tommy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Saknar också det lite äldre kent, men sen inser en, precis som du säger, att det nya också är bra, bara på ett annat sätt. Tycker nog Tigerdrottningen är den bästa kent-skivan på länge. Särskilt Den andra sidan som nog är kents bästa låt på jag vet inte när. Älskar när gitarrerna kommer in. :)

      Radera