tisdag 17 september 2013

"Det är en vilja att blomma som övergår i vissen tomhet"

Andreas Grega släppte En sak i taget för tre år sedan. En skiva jag har spelat om och om igen. Jag tänker att musik som känns aldrig riktigt bleknar. En låt som verkligen känns är det tredje spåret på Andreas debutskiva, Där va vi förenade. Texten, musiken, videon - allt är fantastiskt. Hundarna som springer över ängarna i någon sorts lek, i en jakt på friheten eller en känsla av att de precis nått den, korna en bit bort och kvinnan och mannen som dyker ner i vattnet. Det är en vacker video. Fotot är magiskt. Texten når in ännu längre och stannar där. För mig handlar den lite om att hoppas på något, en gemenskap, att vilja gemenskapa kärlek. Alla drömmar som bar hjärtat och vad hände sedan? Vad finns efter tiden? Vad gjorde vi av den medan den fanns? Vi var under samma träd och under samma hud, varken karta eller styre bestämde. Hjärtats väg var den enda vägen. Tankens väg tillbaka är tung. En får lita på känslans väg framåt.

Vad gör vi av vår tid och våra drömmar? Hur mycket lämnar vi för att nå dit och när är vi egentligen framme? Andreas sjunger ”Mellan hopp att förändra världen, och ett lopp utan något värde” och den där gränsen är väldigt skör. Plötsligt halkar en över. Det finns hopp men i hoppet gror även hopplösheten. En tillbakablick på livet som kanske inte blev som en trodde, som började slå på ett annat sätt än hjärtat, men vad vackert det var, när hjärtat och livet slog i takt.

Jag bad Andreas Grega att själv berätta om texten och vad låten är för honom.
- För mig är det en relation och en gemenskap som skapats ur ren sanning men som tillslut blir överkörd av omgivningens smutsiga lögn. Det är en vilja att blomma som övergår i vissen besvikelse och tomhet. Det är en vacker tillbakablick med ett sorgligt slut.


Du kan se videon till Där va vi förenade här och lyssna på låten på Spotify nedan.