fredag 23 augusti 2013

Att vara helaktig i barnens uppväxt

Det talas om att vara delaktig i olika saker, men varför talar man aldrig om att vara helaktig i något? Inte bara vara en del av allt, utan vara en hel av allt, tillsammans med någon annan som också är en hel av allt. Hel behöver inte innebära att en är det ensam. En grej en borde vara en hel i är sina barns uppväxt. En kan inte bara slänga bort den och hoppas på en ny några år senare. Nu är jag inte förälder själv så jag kan inte påstå att jag vet hur det är att vara just förälder, men genom andra kan jag i alla fall ana. Ett föräldraskap ser dock så klart olika ut för alla föräldrar.

Det finns statistik på att tre fjärdedelar av alla föräldradagar tas ut av mamman och att det finns en grupp pappor som inte tar ut några dagar alls. Varför det fortfarande är så har nog många orsaker, men det är som sagt föräldrarnas egna val. Har båda kommit överens om det och tycker det är bra så är det så. Oavsett hur mycket föräldraledighet en tar ut så tror jag, generellt sätt, att båda föräldrarna behövs i stor utsträckning. En ska inte vara en del av en familj, alla ska vara en hel. Det är klart att jag kommer vara hemma om jag en dag får barn. Många verkar se det som någon slags uppoffring, vilket jag har svårt att förstå. Är det ett problem att stanna hemma med sina egna barn? Vari ligger i så fall problemet? Klart jag kommer vara hemma. Jag tycker det låter väldigt härligt att stanna hemma med ett barn. Vi skulle bygga kojor, vara i skogen, bada, cykla, läsa sagor och komma på nya lekar. Jag skulle visa var jag brukade åka hölass om somrarna och jag skulle försöka ta med dig i en traktor, precis som min morfar tog med mig. Klart att det skulle vara skuggor ibland, men så blir det ju oavsett och hjälps en åt så går det. Då menar jag inte bara med barnet utan även i hemmet så det inte blir så att en person får göra allt. Det får inte vara så att det bara är den ena parten som ser fläckarna på golvet eller i relationen eller att det bara är den ena parten som plockar ur diskmaskinen eller byter blöjor.

Jag vill också tillägga att jag tycker det är tråkigt att så många tar upp mammakroppen när barn kommer på tal och det i meningen att den är osmaklig. Att föda ett barn lämnar spår och jag hoppas att de allra flesta tycker att det är värt det och att alla ska slippa kommentarer om sina kroppar. Det viktiga efter en lång graviditet borde ändå vara först och främst att barnet och barnets föräldrar mår bra. Barndomen kommer inte igen, varken din egen eller dina barns. Var helaktig i deras. Det kommer jag vilja vara.

Inga kommentarer: