Om man vill att det ska vara jämställt på riktigt så märker man inte ord

Det är så lätt att hänga upp sig vid ord. En del män till exempel känner sig exkluderade ur feminismen bara för att ordet klingar feminint. Dessa kallar sig ofta jämställdister istället. Min inställning är att om man vill att det ska vara jämställt på riktigt så märker man inte ord. Andra vägrar att kalla sig feminister för att de tycker att vissa feminister är för extrema. Ett problem som uppstår då är att man dömer ut en hel grupp på grund av att man anser att någon eller några individer ur gruppen inte tänker som en själv, är som en själv. Detta går att koppla till mycket annat, däribland rasism. En hel del människor känner sig exkluderade i Sverige, i olika samhällen, i hemmet, i relationer, på jobbet. Ska vi byta namn på allt detta på grund av det? Klingar inte exempelvis hem lite väl hemskt? Det vore verkligen bra om alla, innan de dömer, läser på om frågor och försöker se det allra mesta från flera olika håll. Det är viktigt i alla frågor att dels ha ögon där hjärtat är men också ha ögon där hjärtat inte är. 

Ett viktigt sätt att se samhället på är att byta plats på könen. Prova det och du kommer upptäcka både samhällets och dina egna föreställningar om könen. Det är nämligen väldigt vanligt att två personer, som utför exakt samma handling, ändå behandlas olika. Sedan beror det på olika anledningar från gång till gång, men grundproblemet är att människor behandlas olika utifrån hur de är, vem de är eller hur de ser ut. Sedan tycker jag också att det är tråkigt att människor döms än hårdare ju mer de engagerar sig. Många som skriver feministiska bloggar får ofta höra att de är sämre feminister för att de inte är tillräckligt normbrytande eller frigjorda i alla inlägg de publicerar. Det är samma med många som engagerar sig för en bättre miljö. Det blir enklare att döma, se minsta lilla sak som att personen är en hycklare. ”Jaha, varför är inte brödet ekologiskt? Talar du inte emot dig själv nu?”. Jag menar att ingen är perfekt i sitt engagemang och att ingen heller behöver vara det, i den mån man ens bör använda ordet perfekt.

Ingen kommer någonsin vara fri förrän alla är fria. Jag är rädd för allt och alla som säger till människor att såhär ska det vara, på det här sättet ska det låta och såhär ska det se ut. Alla ser världen på olika sätt, men vi ska leva i den tillsammans. För att återgå till jämställdister så tror jag inte att det är ordet feminist som avskräcker, det är bara ett svepskäl. Man är rädd för idén i stort. Om man vill att det ska vara jämställt på riktigt så märker man inte ord.