onsdag 3 juli 2013

Hjärtats e-nummer

Jag beställer hämtmat och känner mig uppstoppad, animerad och digitaliserad. Jag vill hellre vara fantiserad men jag känner mig bara animerad. Rösten känns knarrigare och det har blivit svårare att höra ropen från hjärtat. Kanske dör det av hunger, kanske försöker det övertyga mig om att det är på topp men jag kan mitt hjärtas sånger. Jag har inte glömt hur det låter. Någonstans därinne bryter kanske livet ut igen. Men kanske har ingen sått fröna än. Vem vet var man ska plantera en ny vår? Förstår någon vad mitt hjärta menar eller hör dem det bara? Jag beställer en ny kalender. Kanske borde 2014 redan vara här? Hur får jag detta året att börja bulta?


När vi pratar om problem i våra liv så pratar vi gärna om kärlek som lösningen. Men när vi är i relationer blir kärleken istället lätt problemet. Problemet inom många relationer är att de består av så mycket annat än bara kärlek. Lite som färdigmat som innehåller så mycket annat än just mat. Om relationer bara byggde på kärlek så skulle många relationer vara längre. Vad ska man då göra för att kärleken inte ska belastas med e-nummer? Ska man helt sluta ha relationer? Ensam är stark, säger någon. Hur mycket ensamheten än tränar så blir den aldrig det allra starkaste, säger jag. Kärleken varar ofta längre än relationen, i alla fall i mitt fall, så därför är det ju det jag borde satsa på. "Oskar har kärlek med...", "Oskar har ett förhållande med..." - vad är skillnaden? Jag tänker att relationer måste grunda sig i kärlek och inte i förväntningar på hur en relation ska vara. För ingen relation är den andra lik!

Jag försöker alltid göra saker som jag inte kan, saker som jag inte vågar. Kärleken blir lätt utbränd när den jobbar i mig. Då är det viktigt att jag ser det och inte låter den arbeta dygnet runt ideellt. Kärlekens lön är inte nödvändigtvis en relation, utan just kärlek tillbaka. Att vara i kärlek ska vara som att ligga sked med solen. Man ska brinna och inte torka ut. Man får försöka ta hjärtat vid hornen och lägga sig intill solen. En kropp ska eka när ett hjärta går. Förstår någon vad mitt hjärta menar eller hör dem det bara? 

Jag sökte efter något på Google men det gav inga resultat. Bara om jag valde att sudda ut hälften. Men det är inte genom att sudda eller radera man ska nå till sitt mål, det är genom att lägga till. Jag antar att jag bara vill luta min röst mot en annan röst och låta våra röster tystna ihop. Jag går in på Youtube, Drew Denny sjunger för mig. Just det jag själv vill säga.

4 kommentarer:

  1. Hej Oskar! Mitt namn är Anja och jag hittade din blogg via dina fina kommentarer hos Kristian. Jag är äldre än du men även du verkar ha mycket livserfarenhet. Jag har förstått av din blogg att mycket i ditt liv ter sig tufft. Men var säker, du duger! Så småningom kommer du på vem du egentligen är och då SER du, dig själv, och det är härligt! Det tog mig 49 år, varav dom senaste 4 åren i terapi, för att förstå vem JAG var. Det är starkt, det är smärtsamt men det är LIVET och livet ser ut så för en del av oss. Det kommer till dig också, insikten. Försök, om det går, att göra det som känns rätt, som känns DU. Och jag har träffat många karlar och det kan jag säga, att du har något speciellt Oskar. Hoppas även damerna inser det. För jag vet inte hur vanligt det är, men hur många finns det som ger kärlek även i ord? Kram, Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Anja för din kommentar! Glad att du funnit den insikten! Jag ska alltid försöka göra det som känns rätt, det som känns jag. Hur många som ger kärlek även i ord vet jag inte, men jag får hoppas att de allra flesta i relationer gör det. Tack! Kram, Oskar

      Radera
  2. "Att vara i kärlek ska vara som att ligga sked med solen. Man ska brinna och inte torka ut."

    Var tvungen att citera dina ord - stannade upp, log stort. Jag vill vara så jäkla självständig hela tiden, klara mig själv, inte behöva någon. Samtidigt som jag vet att jag bakom feministisk elefanthud är lika skör som vingar på en fjäril med ett hjärta som skriker efter någon att ge sig till. Vill vara liten, låta någon annan vara stor. Som i en Kentlåt.

    Och jag tycker inte det är något fel med det. Så länge man kan erkänna och acceptera båda delar. Elefanthud och fjärilsvingar. Stor och liten. Stark och skör. Starkskör.

    (Det är fortfarande jag. Men Bianca Lagerlöf blev Ordbruden. Samma fast lite bättre, lite mer, lite mer konstnärligt, lite mer naket.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack Amanda! vet hur du menar. Tror det finaste är när man är självständig tillsammans med någon. Typ gemensam självständighet. I den grad det är möjligt. Men jag är nog bättre på kärlek i teorin, så vet nog egentligen inte vad som är bäst i praktiken. Men drömma kan man alltid!

      Radera