lördag 22 juni 2013

Allt annat blir ett sätt att utesluta

Ibland tycker jag att det är jobbigt att leva. Särskilt när jag ser på världen, när jag ser att det är de som försöker förändra som får svärdet genom magen, när jag ser att rädslan klättrar högre och högre upp i människor, när jag märker hur hatet växer ut som ännu en kroppsdel hos vissa och när jag ser vuxna hashtagga bilder på sina barn med #sexy. Då tycker jag att det är jobbigt och obehagligt. På något sätt måste jag ta in världen i hur jag mår och så sett så mår jag inte särskilt bra. Det får mig dock inte att vilja släppa ut världen och bara se till mig själv. Jag vet inte om det är nödvändigtvis enkelt som jag vill att mitt liv ska vara. De sakerna som påverkat mig mest i min utveckling är sådant som inte underlättat mitt liv, inte gjort det enklare, men som gjort mig starkare, gett min psyke starkare väggar. Att välja de enkla vägarna leder inte alltid någon vart. Nu leder förstås inte alltid de svåraste vägarna heller någon vart, men jag menar att den enklaste vägen inte alltid är den bästa eller rätta. Jag bestämde mig för några år sedan att främst kämpa för jämställdhet och hållbarhet. Jag tror att det finns ett annat sätt att vara, ett annat sätt att bete sig och ett annat sätt att leva. Jag vill tro på en jämställd och hållbar framtid, där både relationer och samhället i stort och i litet är hållbart jämställda, där vi inte sätter vinster som främsta mål och där vi vågar kritisera och ifrågasätta - även oss själva och våra egna led.

De senaste dagarna har projektet Machovänstern uppmärksammats. Sidan tar bland annat upp att många av de som beter sig allra värst mot kvinnor själva kallar sig feminister. Vad spelar det för roll vad man kallar sig om man ändå inte efterlever det? Det är bara genom öppna debatter man kan motarbeta problem. Det finns många problem även bland grupper vi själva tillhör. Det är viktigt att se dessa. Ett engagemang spelar ingen roll om orden och resten av kroppen talar motsatt språk.

"Att vara kvinna ska inte vara någonting fint - det ska vara någonting ointressant. Bara då kan vi vara fria att forma vår identitet oavsett kön", har Nina Björk sagt och jag förstår vad hon menar. Det är så otroligt viktigt att känna att man är sin egen, att man är fri att forma sig själv. Man ska inte definieras utifrån vad man är för någon annan. Man är någon även om man inte är någon annans. Det är inte där ens värde börjar. Det som historiskt sett har varit sant kan omformas till den nya tiden. Det finns få sanningar som är eviga, få perspektiv som är eniga. Jag är övertygad om att ett intersektionellt perspektiv är viktigt för att föra debatten om bland annat då jämställdhet vidare. Det är viktigt att se att människor har olika möjligheter till att utöva sina rättigheter. Feminismen behöver vara intersektionell. Allt annat blir ett sätt att utesluta.

Jag vill komma ifrån allt prat om vad människor bör känna kring sina kroppar, vad människor bör känna för slags känslor och hur människor bör se ut. Det är upp till var och en att avgöra. Målet ska alltid vara att förändra och utveckla. Var vill vi vara? Hur ser vägen ut dit? Vi behöver bli mer medvetna om andra perspektiv än våra egna. Vi behöver bli mer överskridande, annars kommer vi bara hamna i cirklar och inte veta hur vi ska ta oss därifrån. 

6 kommentarer:

  1. Jag förstår dig, jag valde att göra ett val som har kostat mig mycket tid och energi. Mina betyg och min skolgång har tagit stryk. Men jag har blivit lyckligare och är stolt över mig själv. Jag skulle aldrig byta tillbaka, även om jag bytte gymnasium när det passade det som minst står jag helt för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint att du känner så! Det handlar nog mycket om att våga, trots att man vet att det kanske kommer bli svårare. I slutändan är det förhoppningsvis värt det. Den enklaste vägen kanske bara är just enklast, medan den något tuffare vägen ger en själv mer. Kram!

      Radera
  2. Fattar inte hur någon kan tycka om dig din fula jävel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men kära du, hur kan du skriva så. Vi är så många som tycker om Oskar, han är ett ideal. Men kan vi tycka om en som bara har hat inom sig. Och skriver elaka saker till sina medmänniskor. Sök hjälp, snälla du. Ingen normalt känslomässigt funtad människa skriver en sån kommentar. Egentligen är det väldigt synd om dig. Stackars människa...som Strindberg sa: Det är synd om människorna. Så Oskar, fortsätt skriv precis som du gör och peka på orättvisor i samhället. Det behövs mer än någonsin nu. Kram/Maggan

      Radera
    2. Tack Maggan för att du alltid kommenterar så fint! Jag förstår inte heller varför man kommenterar så. Okej, om man tänker så, för tanken är fri, men förstår inte alls varför man kommenterar enbart av att såra eller på andra sätt vara otrevlig. Men försöker att inte bry mig om dessa hatkommentarer. Får hoppas de lägger sin energi på mer positiva saker i framtiden! Kram! Oskar

      Radera
  3. Vad ger en sådan kommentar, tycker du? Fundera på det.

    SvaraRadera