fredag 4 januari 2013

"Då och då gör jag något rätt och det är jag stolt över"

Foto: Peter Westrup

Det är ett kallt Sverige. Men det är inte varmare kläder som behövs, det är mer hjärta, ett engagemang som inte nöjer sig med att bara gå med i en grupp på Facebook, ett engagemang som är med på gatorna, som står upp för de svaga, för de som tvingas fly och för de som inte kan tala. Tala av egen kraft eller göra sig förstådda. Vem pratar någonsin om trädens utbrändhet, eller vattnets eller luftens? De går till arbetet varje dag ändå, hur många gånger de än går in i väggen. Miljön är en större fråga som inte bara rör vår natur, den rör också mänskliga rättigheter och jämställdhet. Allt hör ihop. Alla hör ihop. Artisten Emil Jensen, 38, har det där hjärtat som jag nämnde, det som Sverige behöver mer av. Vare sig han står på scenen och pratar om mänskliga rättigheter eller sjunger en känslosam låt så märks den där stora värmen. Om fler börjar ge värme så kommer fler få värme tillbaks. Så börja ge den till naturen och till människor runt dig men även utanför dina gränser, ditt lands gränser. Jag har sett Emil ett flertal gånger live och varje gång har jag gått varmare därifrån. I det lilla börjar det stora.

Den senaste tiden har folk engagerat sig i allt från pepparkaksgubbar till Kalle Ankas jul och sådana ganska små saker engagerar ofta fler människor än världsliga problem som miljökatastrofer och så vidare. Varför tror du det är så? 
- Jag vet inte säkert om det är så små saker egentligen. Nu har jag inte följt just Kalle Anka-debatten, men däremot Lilla Hjärtat-debatten. Språk och bilder är ändå byggstenarna i hur vi skapar vårt samhälle och lever tillsammans. Sen kan man förstås tycka vad man vill om en del av inläggen i debatten (eller kanske de allra flesta inläggen!) men att frågorna vädras då och då och att vi omvärderar klichéer och stereotyper, tror jag är viktigt. 

- Och jag tror egentligen inte att små saker behöver stå i vägen för de större - allt genuint engagemang brukar snarare väcka mer engagemang i andra frågor. Själv har jag alltid främst varit engagerad i frågor om mänskliga rättigheter - jämlikhet, jämställdhet och solidaritetsfrågor. Det i sin tur har gjort att jag fått upp ögonen för miljöfrågor ibland. Kanske är det vad som krävs - att se att klimatfrågan och de allra flesta miljöfrågor också är frågor som berör mänskliga relationer, rättvisa, fördelning med mera. Annars kan det lätt bli för abstrakt och svårt att relatera till.  

Varför tror du att så många ser det som en uppoffring att leva miljövänligt?
- För att det är så det lagts fram i alla år: "Ta ett steg tillbaka". I den formuleringen ligger så mycket negativt och hämmande laddning för så många. Och det kan jag förstå. Språket är som sagt en viktig byggsten i alla sammanhang! Och dåligt samvete är aldrig en hållbar drivkraft till förändring. Det gäller ju alla frågor. Jag känner precis likadant, särskilt kring alla saker jag inte gör. Men när jag väl gör något som är bra, så känns det nästan aldrig som en uppoffring.
 

Många känner sig små i det stora och att just det de gör inte kommer påverka så mycket, att de ändå inte kan göra någon skillnad. Kan du också känna så ibland?
- Inte när jag gör något, men så fort jag tänker på det så känner jag så. För det är ju så. Jag tror det har lagts alldeles för stort fokus på individen senaste åren - inte minst individen som konsument, med en massa käcka klimatsmarta tips. Men det är ju verkligen nationerna och de multinationella företagen det främst hänger på och det krävs en omställning i de övergripande systemen. Nyliberalismen utgår från att det löser sig självt, bara individen tar ansvar. Men det fungerar ju uppenbarligen inte så och det förstår ju även nyliberalerna nu. Även om de inte låtsas om det. Men det brukar ju talas om tankens obotliga pessimism och handlingens obotliga optimism och så är det ju verkligen, oavsett om det gäller att hjälpa papperslösa flyktingar eller att göra något för miljön.  
 

Jag handlar så mycket ekologiskt jag kan vilket ibland leder till spydiga kommentarer så fort jag gör minsta lilla grej som kanske inte är bra för miljön. Har du själv märkt av att man på något sätt döms hårdare på grund av ens engagemang? Att man förväntas vara perfekt?
- Ja, det där kan jag känna igen när det gäller det mesta i jantelagens Sverige. Att bry sig om något är att sticka upp och sticka ut. Och det ska man inte. Gör man en bra sak måste man göra allt rätt, annars faller man hårt! Det där sätter nog krokben för mångas engagemang, vilket är jättesynd. Det gäller att skita i det där med förväntningar. Min utgångspunkt är att jag gör det mesta fel, men då och då gör jag något rätt och det är jag stolt över!

Vad är ditt eget bästa miljötips?  
- Att bekämpa nyliberalismen på alla fronter.

Vad händer annars för dig den närmaste tiden? Ny skiva på gång?
- Ja, i vår spelar jag in en ny skiva. När den sen släpps till hösten blir det en ny föreställning med nya monologer, komik och poesi och en större turné. Det blir väl främst Sverige och Norge och förhoppningsvis lite Finland. Sen gör jag ett radioprogram ibland i Sveriges radio som heter Mellansnack med Emil Jensen som ett litet sidospår. Och givetvis fortsätter jag göra krönikor i ETC och Tankar för dagen i P1.


Besök gärna Emils hemsida här och följ honom på Facebook genom att klicka här.
Där bevisar Emil att ett hjärta alltid är mer än två plånböcker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar