Kylan tränger sig in. Stjärnorna samlas för flykten mot andra länder. Att bli tillsammans med någon är som att hoppa in i ögonblicket innan en kram, kommer armarna mötas och sedan fortsätta att mötas? Vem vet. Det är som att läsa en bok där de första sidorna saknas. Början kommer berättas i efterhand. Varje möte är lika mycket en öppning som en utgång.
Jag letar efter lyckan att upptäcka att någon letar efter mig, men jag vet inte om jag vill bli hittad. Jag vill att någon ska se mitt berg men inte att någon ska bestiga det, jag vill att någon ska upptäcka min flod, men att den bara ska doppa tårna i den lite försiktigt. Gå inte ner med hela kroppen. Det får komma senare. Jag tror vi tänker för mycket. Vi funderar alltid på vad konsekvenserna kommer bli, vad vi kommer vinna på de människor som bara vill oss väl. Sträck ut din hals och dina händer i min rymd. Kanske är jag bara ett svart hål. Kanske försvinner du spårlöst. Vi måste fokusera på att hitta, inte på att leta. Kanske borde vi bara hålla varandras händer, bryta samman väggarna. Vi är bara väggar när någon av oss behöver något att luta ryggen emot.
Jag vill alltid göra relationer till ”mer än” än ”mindre än”, men varför mäta eller jämföra, varför inte bara känna? Att växa upp handlar till stor del om att vara förvirrad och osäker. Att växa upp och in i någons skelett handlar till stor del om samma sak. Jag tror mycket på att växa in i ett litet hål istället för att rusa in i varje öppning till hjärtat, till kroppen. Hålet in till hjärtat måste vara ett och det måste vara litet. Att det utvidgas med tiden och att mer och mer av den andra tillåts komma in. Släpper man in allt med en gång väntar översvämningen, känslan av att vara överbefolkad. Vi måste älska genom omvägar, inte genom genvägar. Är öppningen för stor från början kommer allt att minska med tiden. Vi lär oss att springa mot varandra innan vi lärt oss att gå. Jag tror mer på att gå från hand till ring än från ring till hand, mer på att gå från land till hus än från hus till land. Vi börjar som en by och bygger landet senare. Vi har tid att växa. Res dig upp i mig, jag står pall för flera.