Bulgarien

Sixten

Sixten, 2002 - 2011

Naturliga fynd

Emil Jensen tycker att vi bör sluta sträva efter perfektion

Foto: Peter Westrup

                                       

Musikern Emil Jensen har mycket bakom sig, han var med i Jan Troells Maria Larssons Eviga Ögonblick, han har läst krönikor i Sveriges Radio och blivit utsedd till europeisk mästare i poetry slam. Sommaren 2007 genomförde Emil en 300 mil lång cykelturné genom Sverige. Turnén fick ett abrupt slut i Trollhättan då han blev misshandlad av nazister. Han blev tilldelad Malmö stads miljöpris samma år, till stor del på grund av just cykelturnén. I våras kom hans fjärde album Rykten. Under sommaren turnerar Emil landet runt, och han spelar bland annat under kulturkalaset i Göteborg den 17 augusti.

Det är många som säger att du antagligen är Sveriges mest miljövänliga artist, med cykelturné och ett miljöengagemang som inte bara känns som tomma ord. En tråkig sak jag märkt dock är att eftersom jag själv uppfattas som miljömedveten så förväntas jag göra allt perfekt. Missar jag något, eller flyger utomlands (vilket jag väldigt sällan gör) så betraktas jag som en "svikare" med en gång. Varför tror du att det blir sådana situationer? Måste allt vara perfekt? Att man gör mycket borde väl premieras mer än att inte göra något alls?

- Ja, det där har jag tänkt mycket på, jag håller med dig till hundra procent. Det har säkert en del med jantelagen att göra - om någon sticker ut med att göra något bra, så vill vi gärna sätta dit den personen, så då får man passa sig! Det är egentligen vansinnigt att det är så, det gör ju bara att de som vill engagera sig inte riktigt vågar. Och precis som du säger, vi ifrågasätter alltid dem som gör något och väldigt sällan dem som inte gör något. Jag tror perfektion är det första vi måste släppa om vi ska få till verkliga förändringar. Sveriges mest miljövänliga artist tror jag knappast att jag är. Det måste ju vara nån artist som inte turnerar alls eller inte använder elektronik eller något! Men det låter ju fint.

När blev du själv politiskt medveten? Vad var det som fick dig att "tänka efter mer"?

- Det var nog någon gång i början av högstadiet. Det fanns en hel del rasister på den skolan jag gick på och det var väl lite som en reaktion på det som mitt engagemang vaknade. Och börjar man engagera sig i en fråga är det väldigt lätt att man börjar se sammanhangen - hur alla frågor hör ihop på olika vis. Men mänskliga rättigheter har väl alltid varit den frågan som legat mig närmst.

Dina låtar känns väldigt ordbaserade. Även om musiken är bra, så känns det som att texterna är det som gör det så speciellt. Brukar du skriva musiken före eller efter texten? Vilket är enklast?

- Jag skriver alltid musiken först. Musiken är liksom navet och hjärtat i allt jag har gjort genom alla år, musiken kommer väldigt naturligt. Texterna däremot kan ta enormt lång tid att göra. Och oftast blir det inga texter alls. För varje låt med text går det nog fyra instrumentala! När jag var liten hatade jag att skriva för jag hade så fruktansvärt ful handstil, ingen kunde läsa vad jag skrev, och jag kan fortfarande känna ett enormt motstånd när det gäller att skriva. Vilket förstås är ironiskt med tanke på att jag skriver så mycket - låttexter, monologer, föreställningar, krönikor, lyrik och komik. Så någon slags glädje måste det ju finnas i det!

Samma med allt mellansnack, är det svårare att få ihop än en låt?

- Ett mellansnack lägger jag i regel inte alls lika mycket tid på som en låttext. En bra låttext - tycker jag - ska hålla för minst tusen lyssningar, det ska finnas nya saker att upptäcka och uppleva varje gång man hör den. Ett mellansnack sker ju live och måste kunna gå rakt in redan första gången. Därför får de inte överarbetas, då är det risk att man redigerar friskheten ur dem.

De gånger jag har sett dig live så blir jag imponerad över hur du aldrig tycks tappa bort dig, hur mycket repar du in alla mellansnack egentligen?

- Jag har den stora välsignelsen och förbannelsen att ha ett bra minne, inte minst för text och siffror och alla möjliga små onödiga detaljer. Det är skönt ibland och jobbigt ibland för att sammanfatta det. Därför är det inte så svårt för mig att lära mig långa texter utantill. Däremot kan jag inte känna igen och komma ihåg ansikten, jag lider av någon slags neurologisk ansiktsblindhet!

Många av dina låtar tycks präglas av mycket sorg, är det enklare att skriva om sorg än texter med mer glädjerika delar?

- Det är svårt att säga. Jag gjorde ju en skiva när min syster precis hade dött, så den präglades förstås av sorg. Men den senaste skivan tycker jag präglas mer av någon slags livsglädje. Framför allt handlar ju mina låtar om att berätta historier, som små miniromaner, både i text och musik, och då tänker jag inte så mycket på om det är sorg eller glädje. Bra texter blir det oftast, tycker jag, när man känner en rejäl dos av både och. När man känner att glädje är skitsorgligt och att sorg är nödvändigt för glädje. Men, återigen, det beror ju helt på vilken historia man ska berätta. Oavsett om det är fiktivt eller autentiskt eller både och, vilket oftast är fallet i mitt fall.

Du turnerar väldigt mycket, hörde av någon att du också är Sveriges mest turnerande artist (mest turnerande och mest miljövänliga alltså!)

Föredrar du att spela på lite mindre ställen eller på festivaler exempelvis? 

Vad känner du att den största skillnaden är?

- För mig är det underbart att kunna göra både och. Det kan vara fantastiskt att köra för flera tusen utomhus och det kan vara fantastiskt att spela i en intim teater för bara ett hundratal. Jag hade inte velat vara utan någon av fenomenen! Så det är ju en väldig ynnest att kunna göra både och.

När du gjorde cykelturnén, vad minns du mest från den? (Förutom det hemska avslutet på den, i Trollhättan)

- Jag har nästan enbart ljusa minnen från den. Det var ett så otroligt stort projekt, jag lekte med idén i flera år och sista året planerade vi det hela i detalj. Och att sen verkligen genomföra det och möta så mycket underbara människor över allt och verkligen göra varje millimeter per cykel, kändes helt fantastiskt. Det är omöjligt att plocka ut någon enskild del, själva helheten var så fantastisk att få uppleva. Jag är så lycklig att jag gjorde det. 

Du kan lyssna och ladda ner Emil Jensens låtar på hans hemsida.

vade mecum

regnet föll andfått ner

medan stjärnorna slog mot fönstret

nätterna hade slutat vara linjära

vi brukade uppfatta dem så

men tiden rör sig alltid åt flera håll

du tänkte att en promenad vore bra

du tänkte att om du rör dig kommer 

världen inom dig att göra detsamma

men världen rör sig hela tiden

även hos de som sitter still

det handlar bara om att följa efter den

eller låta bli

om ens kropp bara består av det förgångna då?

då är det dags att röra sig

det är viktigt att se på det förflutna

som något man har passerat

att man alltid går framför det

så att minnen ska ha så lite inflytande på oss som möjligt

det är svårt att hitta fram i nuet

när varje väg leder fram till ens minnen

det förgångna leder lätt till svartsjuka

att känna sig som en av flera floder

men vilja vara den enda som leder ut till havet

dessa tankar fick mig att spricka upp

jag lät världen kastas ut

för att återvända på kvällen med något nytt

kanske kände jag att världen hade öst på länge nog

jag behövde inte bli täckt av fler städer

fler människor

kroppen förminskas inte med åldern

men man lär sig att man inte behöver 

fyllas av så många människor som möjligt

antal är alltid irrelevant

min största rädsla är att vara tillfällig

våra liv är måhända tillfälliga

men vi vill sällan vara tillfälliga i andras

stanna

var? överallt

där jag rör mig

där jag kommer röra mig

där jag andas

där jag slutar andas

jag tittar upp mot taket

dagen börjar återvända

stjärnorna har slutat slå mot fönstret

natten simmar ut

jag kröker mig in i din kropp

världen öser på

nu och sen kan inte särskiljas

ett tvillingpar gör en försiktig kullerbytta i din mage

ditt ansikte blir mitt hem

där finns ett rum

en tid att sova i