vi kan varandra utantill
vi kan vandra omkring i varandra i timmar
jag kysser din mun
där solen är
där skymningen väntar
den går inte borsta bort
skymningen torkar aldrig ut
våra kroppar färdas i olika hastighet
men i samma ljus
natten rasar i vikt
stjärnorna är så tunna att benen börjar synas
en gång i tiden var stjärnorna upplysta broar mellan planeter
de har slutat skicka upp astronauter i rymden
vintergatan mynnar redan ut i din ryggrad
universum hänger i trådar från våra armar
men en dag ska även vi
kapas av och drömmas ut
döden och livet färdas i olika hastighet
men i samma ljus
det förflutna går att läsa
men inte skriva
senare och förr står man
med rynkor som runnit och torkat fast
med händer som till slut inte når bortom den egna kroppen
med ett liv som inte når den sista flotten
drömmar som tar slut
för de som färdas i olika hastighet
men i samma ljus
