Jag brukar skriva att jag kan se människor i olika ting, vilket har mycket med att göra att jag minns platser genom vad jag kände just när jag var där. Varje plats blir till en människa. Känner jag något nytt blir det som att jag sätter mina fötter där för första gången. Om jag inte känner något nytt, så blir istället många platser minnen och rester av människor jag tyckt om för länge sedan, som kanske inte ens finns kvar i livet. Medan människorna förändras, så är byggnaderna och städerna detsamma. Något av det vackraste med att vara i Bulgarien var alla solrosfält som spred ut sig över landet. För två år sedan så var filmen "Be with you" den allra vackraste filmen jag dittills sett, om gryende kärlek i Japan. En kärlek som sträckte sig bortom livet, över solrosfält, över en flera veckor lång regnperiod. Det är fortfarande en av de vackraste filmerna jag sett. Bulgarien fick mig att minnas den. Solrosfälten är precis så vackra som jag kände att de skulle vara, för två år sedan.
