torsdag 7 april 2011

kaipaus

dammet dansar
med fönsterrutorna
vi är inga färger
vi är ljus
som får det att verka mörkt
runt alla andra
tiden finns bara i mitt ansikte
ditt ansikte, jag åldras
två kroppar som
ständigt mörknar
världen skar genom kroppen
men har försökt sluta lyssna
med mitt självförtroende
försökt gå ur mitt kön
utan att ha kvar fördomar i mina ben
försökt skala mig ur min kropp
vi känner inte som det är
vi känner som vi är

vågar inte längta nära
vågar inte längta bort
dig
kroppen är alltid öppen
jag måste låta någon komma in
jag måste också låta någon gå
ge mina känslor väggar
ge mina tankar ett behov av att rymma

vi känner inte som det är
vi känner som vi är
att jag åldras i ditt ansikte
utan att tycka att du blir mindre vacker för det
jag ägnar dina sår åt att läka
ägnar din rygg åt att skriva
om att hjärtan bevaras då de slutar slå
när andras fortsätter slå i dem

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar