torsdag 17 februari 2011

tätt ifrån din yttre rymd

en våg går upp ur havet
himlen har stannat i växten
ditt språk genom magen
vidare mot rymden
min yttre, din inre
jag somnar tätt ifrån
din tunna klänning blir till hud
hur stor del av känslorna är minnen?

jag har aldrig lärt mig hur man gör
så jag gör det som är omöjligt
jag har växt ur mina nervösa händer
lärt mig att vända skriken inåt
ingen ska behöva hålla för öronen
lärt mig att en spegel inte har några ideal
lärt mig att kön inte ska begränsas av roller

det är bättre att tala när ens ord är hungriga
än att vänta till någon annans ord är mätta
klarar man inte av att säga de rätta orden
är de ofta de rätta orden man försöker säga
jag blundar och väntar
på dig
men inte i tid
utan i kärlek
känslor har ingen tidsuppfattning

spår av dig
en människa av spår
kuddarna i soffan påminner mig om
ditt sätt att luta huvudet mot dina kuddar när du tittar på tv
ljudet av vattenkokaren
får mig att påminnas om när du fyller din hemma hos dig
ofta varar minnen längre än själva relationen
den största kärleken är inte alltid den längsta
men jag blundar och längtar
efter dig
men inte i tid
utan i kärlek
känslor har ingen tidsuppfattning