Jag vänder mig om och tänker på varför huden är som varmast när man sover och jag ställer alarmet två gånger. Ett vid kvart i sex, ett vid halv sju, för att få känna din morgonvärme ett tag till.
Jag rör dig med fingrarna som om min kropp är ett teckenspråk som jag försöker lära dig.
Huden är så varm. Jag känner att jag borde säga det snar, men det går inte med ord. Inte just nu, men vilka alternativ finns? Kan jag säga något med linjerna som breder ut sig över mina händer? Med stjärnorna som knuffar undan mörkret? Med min kroppstemperatur? Hur många ord finns i mina fingrar när jag badat för länge och de blivit skrynkliga? Vad är enklast, att översätta hud till ord, eller ord till hud?
Jag längtar efter att få känna din hud andas!
