fredag 8 maj 2009

jobbsamtal

(på jobbet)

maria: jag tror allt handlar om hur man säger något
när min dotter frågar något så tittar jag henne alltid i ögonen
och frågar vad det är.
sen kan vi prata lugnt om det.
men många skriker från distans istället
"vad är det? mamma har inte tid"
och då blir det fel, till slut.

oskar: ja, precis.
om jag blir pappa en dag, så kommer jag försöka vara sån.
jag kommer nog vara ganska bestämd
inte sådär bestämd att de aldrig skulle få sin vilja igenom
det tycker jag ändå, man får kompromissa.
men om jag blir arg eller nåt sånt så kommer
jag alltid försöka förklara varför jag blev arg.
jag tror det är viktigt, att förklara varför man blir något.
hur ska människor annars lära sig?
typ, "jävla ungjävel".
det blir inte så utvecklande.

maria: det är fint med dig, oskar, för dig kan man verkligen prata med.

oskar: åh, tack detsamma.
det är nog så i alla relationer egentligen
att man kan tänka på hur man bemöter en annan människa.
som i ett förhållande
om man känner att man inte orkar höras en dag
att allt är mycket
så kan man säga "älskling, jag har så mycket just nu
men vi kan höras imorgon?
jag saknar dig och du är fin när du sover. sov gott"
eller nåt. haha. men jag tror, generellt sätt
att många inte skulle säga så
utan bara vara trötta och säga "god natt. hej".
det är inte så konstigt att allt blir fel.

4 kommentarer:

  1. Åh så fint. Ja jag håller med dig, det är inte många idag som tänker på hur de bemöter människor och vilka signaler de sänder ut.

    SvaraRadera
  2. Precis så. Förklara hur man känner och varför man gör det. Och framför allt motivera sina beslut så att barnet förstår. Jag tror sådant är jätteviktigt för jag vet att det är något jag saknade när jag själv växte upp.

    Du är så bra för du tänker nästan jämt som jag =)

    SvaraRadera
  3. det där med hur man bemöter barn är så svårt men så viktigt att man gör rätt.
    jag vet när Benjamin ligger i sin säng i sovrummet och jag diskar eller gör iordning välling, om han är ledsen eller gnällig och bara vill ha närhet och jag verkligen inte har tid just då, då brukar jag stå och prata i köket så att han hör, att jag är där. och jag säger alltid Mamma hör dig hjärtat, och jag kommer snart.. det är någonting med det där med att den som gråter kanske inte alltid kan få tröst, men ändå behöver veta att någon hör.

    det som är så fint är att din blogg nästan är som en kurs i hur man lever med andra, hur man lär sig att hantera relationer, för du tänker på sånt en annan inte finner orden till att tänka/skriva/känna, det bara är där i bakhuvudet. du tar fram det, sätter ett finger på det, och det är det som är så fint

    SvaraRadera
  4. Elina: tack :) nej, jag tycker människor borde bli bättre på att åtminstone försöka se saker ur andras perspektiv och våga kompromissa. våga låta saker ta tid.

    SvaraRadera