du ligger där bland dina slangar och rör
så oändligt liten är du
i den stora vita skjortan
så väldigt hjälplös ser du ut när
maskinen blåser liv i dig
när jag pratar med dig rör du ögonen
när jag stryker ditt hår ber
din skälvning mig att sluta
när jag smeker dina armar och fingrar
försöker du le
men rören och tejpen är i vägen
du berättar för mig att du inte
har gett upp än i ditt liv
och att du inte tänker börja göra det nu heller
och jag litar på det
men trots det bränner det i ögonen