söndag 8 juni 2008

aldrig huggas ner

det finns på tok för många som är
rädda för att vara med sig själva
mer än att dem faktiskt är

i behov av att vara med andra
och de byggde vägar över mig
jag var tillräckligt grund

för att de skulle kunnat vada igenom

mitt ansikte är fortfarande ingen kärlekshistoria
mina ögon ligger tomma vid hamnen
men jag har grävt nya utrymmen i mig
för dig när du kommer hit

sommaren har öppnats i smyg
regnet har slutat applådera
känslor som huggs ner innan de börjat blomstra
har kommit upp igen

sena kvällar i slottsskogen
jag lägger handen mot din mage

under tröjan
dina ögon andas ut
det blåser mycket ikväll
jag tycker inte om när det blåser
du lägger dig lite närmare
för upp min tröja och blåser över min mage
plötsligt läppar som inte vill smaka annat
jag vill vara marken du följer hemåt

3 kommentarer:

  1. åh, måste bara säga att jag snubblade förbi bloggen och blev kär! åhsåfint! :)
    plågsamt nästan.

    SvaraRadera
  2. Victor: Det fungerade. tack så hemskt mycket :) förlåt att jag kommenterade så mycket bara. :)
    Elin: tack en himla massa. du får gärna fortsätta läsa :)
    knivtid blir så glad att du fortfarande återkommer. särskilt med tanke på att din egen blogg är så hemskt fin :)

    SvaraRadera