onsdag 9 april 2008

tänker att värma

taket smeker regnet
min tunga stödjer sig mot en regndroppe
fåglarna bläddrar himlen
den sista lampan somnar för natten
maten på tallriken dör av hunger
jag lämnar den ensam
räddare om dig
det måste du veta

när jag blundar kan jag prata
vågar vara tyst
tycka om
din sovande hud i mitt knä
min kropp nuddar tyget i din tröja
du är den enda som vet mig
stänger ditt hjärta som stått lite på glänt
sådär vad tänker du på
varför längtar natten iväg
lutar min kind mot din tystnad
det är bara en av dina fingrar som lyssnar
golvet behåller mina ben
kanske vågar de även åt ditt håll
ser dina axlar lämnade av täcket
en dag vill jag lära mig flyga ändå
men här finns inga himlar

ett alfabet av dina fingrar
radas upp över min rygg
jag förstår inte längre
du drar undan din skugga från min kropp
genast vill jag dig närmare
jag vet att du vågar liten
och känner stor
finns du
som tänker att värma mig

2 kommentarer:

  1. Fina rader, de där sista. En viss längtan finns väl alltid där.

    SvaraRadera