 |
| Foto: Privat |
/Joakim
När jag tänker på musikminnen tänker jag bland annat på när jag såg Stuzzi live på festivalen Urkult förra sommaren. Hans elektroniska musik stack ut i jämförelse med de andra artisterna där, och alla hoppade runt dansade med alla. På den spelningen fick jag många nya bra vänner och ett nytt intresse för alla olika genrer han använder sig av! Jag lyssnar på Stuzzi när jag känner mig nedstämd eller behöver pepp, hans musik tar mig tillbaka till en härlig och annorlunda tid i mitt liv!! Dessutom hade jag aldrig riktigt lyssnat på musik som liknade hans elektroniska, cumbia, housemusik innan. Han öppnade liksom upp en helt ny musikvärld för mig!
Ett annat av mina bästa musikminnen var när jag och mina yngre bröder gjorde ett band för en dag. Mamma fyllde 40 och jag ville hitta på en extra present. Jag funderade på vad hon gillade och insåg att hon lyssnat mycket på Joy Division på sistone. Jag plockade fram skolans lånebas och spelade igenom basen till Love will tear us apart några gånger. Den gick ganska snabbt att lära sig. Sedan får jag idén att fråga mina bröder, som inte är alls musikintresserade, om de vill vara med på det. Och eftersom ingen av dem fixat så bra presenter till mamma, säger de ja. Min yngsta bror lär sig synten som spelas i bakgrunden och min näst yngsta bror lär sig ackorden på gitarr. Vi övar i typ 3 timmar, och har sedan en minikonsert för mamma och pappa på kvällen. Hon blev väldigt glad och båda mina bröder tyckte det var roligt!
/Livia
 |
| Foto: Privat |
Efter konserten går vi ut och jag är bestämd på att vänta vid hans buss. Min familj följer med en stund men vi var alla trötta och hungriga. Dessutom hade vi lämnat jackorna på rummet och det började bli riktigt jävla kallt. Det var i mars så tjocktröjan hjälpte inte. Först var det bara lite kyligt, sen var det blåst, sen regn. Jag frös som jag aldrig gjort i hela mitt liv men stod envist kvar trots att min familj gått för länge sen. Jag väntar i några timmar, trött efter allt väntande inför konserten och riktigt hungrig. Men efter ett tag kände jag att jag väntat för länge för att ge upp liksom. Jag börjar tro att han inte kommer ut. Efter kanske tre timmar av på riktigt skakande av kyla ser jag en skugga gå ut genom dörren. Jag kan inte förstå det, är det verkligen han? En figur går ut genom skuggan och jag inser (typ) att det är han. Jag blir glad, men inte såhär super fangirl galen. Jag förstår det knappt. Jag tar bild med honom och han signerar min tröja. Jag vet knappt vad jag ska säga, men det som kommer ut när det var min tur var ”Could I just get a hug please”. Han var supersnäll och sa såklart och gav mig en kram. Det var inte en sån där stel kram man ger folk man knappt träffar, det var en riktig kram. Jag vet knappt vad jag ska säga efter utan jag säger tack och springer där ifrån. Nu sådär efter undrar jag varför jag sprang iväg och inte bara stod kvar och stirrade på honom eller något. Jag kommer på sak efter sak jag borde sagt men inte gjorde. Jag sprang iallafall iväg efter kramen och sa, nu ska jag gå och gråta. Jag träffade honom? Min absoluta favoritartist jag kan varenda låt till utan tvekan? Den artisten vars låttexter jag på riktigt predikar? Artisten som kommer definiera mina tonår? Japp. Det var han. Jag såg honom på riktig. Och han luktade gott.
/Rut
Ett starkt minne jag har är när musiken som vaknade för mig. Jag satt i bilen med min far och han tyckte att jag borde lyssna på lite hårdare musik. Det han visade mig var Bombtrack av Rage Against The machine. Efter den låtan så förstod jag att musik är mer än bara att lyssna på. Det kan verkligen väcka känslor som inget annat kan. Det är ett mycket starkt minne för mig eftersom att det var verkligen stunden min kärlek för musik vart till.
/ Otto
Lyssna på BOT på deras Soundcloud här nedan!
