"Hur tar man sig ur en situation när man inte bara kan springa från problemet?"

Foto: Therese Öhrvall

Romance is gross, sjunger myie på nya singeln och lyfter allt som inte är så himlastormande med att vara kär, utan snarare det som får det att storma i ens hjärna. Låten är som ett skrik mot kärleken och ett sätt att hantera de öppna sår som den lämnar. Gross Romantics, som låten heter golvar mig både med sin musikaliska ilska och myies fantastiska sång. Miriam Ingrid som hon också heter hittade jag först i den starka TV-serien Björnstad. Det var en serie som rörde om på ett fantastiskt sätt. Miriam förmedlar mycket känslor, både på filmduken samt som artist och idag pratar jag med henne om nya singeln, att vara kär och om att växa upp på resande fot. 

Hur mår du Miriam? 

- Jag mår bra, lever och lär - som en riktig konstnär. Nej då, men det är en trevlig tid på året. Min favoritårstid, så jag mår riktigt toppen! 

Nya singeln Gross Romantics handlar om hur det är att vara kär, främst de jobbiga bitarna av det. Hur skulle du säga att du blir när du själv är kär? 

- Som med allt annat tror jag att jag blir lite för mycket. Jag är en allt-eller-inget person, så jag tror att min kärlek är rätt så intensiv. Därför behöver jag musiken för att få ut alla de där pinsamma sakerna som jag inte vill att min partner ska höra. 

Tror du att just förlora kontrollen är det allra värsta? 

- Absolut! Jag vill kunna förutspå allt i mitt liv, och därför är just kärlek väldigt läskigt. Det kan ju ta slut även om man fortfarande är kär (säger folk), eller vips är man apatisk och behöver hitta sig en ny. Det här var inte det jag tänkte mig när jag var liten, är man kär så är man kär och det kan väl aldrig ta slut? Tji fick jag. 

I en gammal intervju med HYMN så sa du ”Vi får se hur nästa album blir, kanske mindre osäkerhet och mer vuxenproblem” - är det en rättvis beskrivning av det kommande albumet? 

- Jag tror jag håller med mitt gamla jag! Det är faktiskt svårare att skriva musik nu när jag är lyckligt kär, jag får hitta tillbaka till min domedagskänsla jag hade i första albumet. Osäkerheten finns nog kvar, jag var lite blåögd som tänkte att den skulle försvinna efter tre år... vuxenproblemen har inte dykt upp ännu - jag undrar vad dessa skulle kunna vara! 

Jag brukar be brukar artister få jämföra sina nya verk som om de hade varit en fysisk plats. Vad är det kommande albumet för en slags plats och hur mår människorna där? 

- Nästa album är ett rosaskimrande moln, om förra var en mörkgrön och djup skog, kommer denna vara en öppen äng... kanske en liten arg folkskara som marscherar genom ängen, men för det mesta är det nog ändå glad stämning. 

Hur ser du på debutalbumet idag? 

- Den är en tidskapsel, den beskriver verkligen hur jag kände för omvärlden vid den tiden. Tydligt. Jag var (och är) skeptisk och cynisk, känslor var överväldigande och för stora. Jag sjunger ofta om att jag aldrig kommer träffa någon eller att jag är ensam, nu är ju det inte fallet längre men det finns ändå en kärna jag knyter an i varje låt. Jag visste att låten Our twenties skulle bli utdaterad väldigt snabbt då jag skrev den när jag var nitton och inte ville fylla tjugo. Även låten Spinster beskriver åldern 23 som gammal. Och det var så jag kände då, men jag var beredd att ändra texten till 33 ifall jag inte längre kunde sjunga om att vara 23. 

Hur reflekteras din personlighet i din musik? 

- Min musik är mitt sannaste jag, det är den formen där jag måste välla ut mina känslor i. Ofta i metaforer eller ett berättande som inte är något jag faktiskt upplevt- men ändå är det ärligaste jag har. Vissa låtar beskriver en relation jag aldrig haft, eller en person jag har gått miste om - dessa är ändå ärliga men inte något jag själv gått igenom. Det är lite underligt det där med metaforer och poesi. Till exempel finns inte “Kyle” som jag sjunger om i låten Fever Dream, men han är ett exempel på en viss sorts kille! 

Vad var det bästa med att växa upp på resande fot? 

- Alla olika språk jag träffade på och matkulturer, jag kan känna mig rotlös stundvis men ändå så uppfylld av mina erfarenheter i olika länder. 

Du har tidigare regisserat kortfilmer - har du några planer på att sätta dig i den stolen igen? 

- Absolut! Jag hoppas på fler filmer och även längre projekt i framtiden. Regi är något jag brinner för, även manusskrivande är något jag gärna fortsätter med. Just nu färdigställer jag en dokumentärkortfilm jag har jobbat på ett tag, så det kommer fler filmer i olika genrer! 

Jag minns när jag såg Fiskelycka och jag blev så imponerad av hur den så skickligt fångade något många vuxna brottas med och till följd av detta även deras barn. Hur kom du på idén till filmen? 

- Jag satt på en båt...och tänkte att jag ville filma något i Västernorrland - i min sommarstuga i Höga Kusten. Sedan började jag tänka på en far och son relation, vad händer om man börjar bråka mitt ute i havet på en båt? Hur tar man sig ur en situation när man inte bara kan springa från problemet?  

Växte skådespelardrömmarna före artistdrömmarna eller växte de jämsides? 

- Jag planerade aldrig att bli artist, men tillslut hade jag samlat på mig tillräckligt många låtar att jag kände att de behövde nå ut. Då mötte jag Mathias Zachrisson, och det blev perfekt! Jag ramlade alltså in i musikvärlden utan tanke att faktiskt vara artist. 

Du har jobbat länge med Mathias Zachrisson - hur får ni ut det bästa av varandra? 

- Jag kommer till Mathias ofta med en färdig låttext, och några simpla ackordföljder och därefter arrangerar Mathias den fantastiska ljudbilden med stämmor som jag sjunger in och magiska instrument. Vi förstår bara varandra, och delar ibland samma musikhjärna. Det går otroligt fort när vi är i studion! Sedan tar det otroligt lång tid för mig att faktiskt sätta mig ner och skriva en låt, men det är en annan historia. 

Till sist, jag tittade igenom din Instagram. Om jag säger Lilla My - vad säger du då? 

- Min förebild!

Lyssna på Gross Romantics här nedan!