"Omanliga män är de bästa manliga förebilderna"

Foto: Erik Lindestad 

Jag fann Parker Lewis mitt första år i Göteborg. Jag var 22 år 2006 och jag lyssnade på låten Carousel hela tiden. Sen dess har mycket hänt Parker Lewis och Emil Johansson som han egentligen heter. Han tog en paus 2016 och nu är han, oväntat nog, tillbaka. Glädjande är det dock. Emil är en person som får det att hända något i både hjärnan och hjärtat när man lyssnar på musiken. Han har mycket att säga, och melodier som både kramar om och dansar med en. Comeback-singeln Otjänlig strand är fantastisk. Idag pratar vi om de kommande två (!) albumen, om att vara en manlig förebild och om tatuerade låt-texter. 

Hur mår du Emil? 

- Bra tack! Tackar som frågar. 

En bekant hade raderna ”And the forecast is sunshine that'll last for our whole lives” tatuerade på armen. Hur känns det? 

- Helt sjukt! Finaste jag hört. Hälsa din bekant. Skicka bild! Wow. 

Just Carousel var det första jag hörde av dig. Vad hade du för drömmar med musiken på den tiden? 

- Ooof. Vet inte. Har inte haft så stora drömmar och har nog förverkligat de jag hade. När jag var liten drömde jag om att spela i P3 Live och jag och mina kompisar spelade in rep på kassettband och låtsades att vi spelade i P3 Live. Jag låtsades vara programledare och sådär. Sen gjorde jag det på riktigt femton år senare. Det var ett mycket kort rus. 

Vad har du för drömmar idag? 

- Alltså på riktigt drömmer jag om att få vara frisk och bli gammal. Och att vara en bra pappa. 

Du har varit borta med just Parker Lewis ett bra tag. Var det ett beslut du tog eller ”var det så det blev” bara? 

- Jag kände väl ett behov av att få vara ifred tror jag. Vet inte riktigt vad som störde mig men jag hittade ett mer lustfyllt och lustDRIVET sätt att förhålla mig till att göra musik med sista albumet och kom fram till att det var stringent att bara sluta släppa musiken liksom eftersom den delen inte kändes så lustfylld. Så fåfängt och egofixerat att ge ut sin musik och spela live. Det tycker jag fortfarande. Fan det är så länge sen så jag minns inte hur tankarna gick men det var ett bra beslut! Har inte haft en tråkig sekund i studion sen dess. Frågan är varför jag har slutat vara borta. Fåfänga! 

I år släpper du två album! Hur skiljer sig dessa åt? 

- Jättemycket! Dum för min ålder är en djupdykning. Ett introspekt. Skriven under en kort och intensiv period. Befruktad i mörker men förlöst genom ljus. En lång, lugn och fjäderlätt process. Jag spelar nästan ingenting på skivan själv. Matilda har skött det mesta av produktionen och tagit alla svåra beslut åt mig. Jag har flutit med. Losermusik är en blandning av helt nytt och väldigt gammalt. Inspelad live på fyra timmar tillsammans med musiker som inte hört låtarna innan. Det skivorna har gemensamt är att jag tvingat mig själv att ge upp kontrollen. Jag behöver inte ha någon kontroll. Jag kan göra min del och låta resten forma sig självt. 

Jag älskar dina poetiska texter. Läser du själv mycket? 

- Tack snälla. Jag läser inte tillräckligt. Men påverkas starkt när jag gör det. Brukar snöa in på någon vart femte år och läsa som fan. ”Håller du med mig? Ser du faror överallt? Sätter upp skydd innan det blivit kallt” sjunger du på nya singeln. Oroar du dig mycket som person? Faktiskt inte. Oroar mig väldigt lite. 

Du har länge jobbat med Matilda Berggren och hon kommer producera Dum för min ålder. Vad har hon betytt för din musik och för dig som person?

- Ooof igen. Vi har levt ihop i 18 år. Har en hund tillsammans. Och ett barn. Och en studio och ett band. Omätbart. 100% livräddare. 

Du har tidigare pratat gott om medborgarlön/Basinkomst. Något jag själv varit inne på. Vad skulle du själv göra/förändra om det infördes idag? 

- Det är enda vägen framåt i den stundande postkapitalistiska eran! Jag kommer sluta vara anställd och fokusera på roligare och nyttigare grejer. Alltså inte bara saker som är roliga och nyttiga för mig. 

När började du bli socialt engagerad? 

- Typ i tonåren, I guess. Smög runt i utkanten av de autonoma i Örebro men aldrig hört till en grupp som jag inte fått vara ordförande i. Mycket snack och lite verkstad. 

Du listades ju som en manlig förebild av en krönikör i gamla tidningen Metro en gång i tiden. Vad är en manlig förebild för dig? 

- Jag, uppenbarligen! Nä, men omanliga män är de bästa manliga förebilderna. 

Du kommer från Örebro-trakten. Hur känner du för Örebro idag? 

- Vet inte om jag vågar lägga ut texten om det eftersom jag ska göra värsta satsiga helgen med tre spelningar där snart. Men jag upplevde Örebro som litet och kulturellt fattigt. Onödigt bonnigt. Odlade min outsiderpersona. Blev kallad bög jämt. Nu känner jag att Örebro kanske är den finaste staden i sin storlek och det verkar finnas eldsjälar och community-känsla som inte fanns förr. Har varit där väldigt lite senaste tio åren och ser fram emot att spendera några dagar där i maj. 

Nämn en 1) Skiva 2) Film 3) Person 4) Plats som förändrat något hos dig! 

- 1) TTAs första 2) Skönheten och odjuret 3) Josh Lobb 4) Malmö 

Till sist, om du var en karaktär i en valfri klassisk bok, vem hade du varit då och varför? 

- Barabbas i Pär Lagerkvists Barabbas. Relaterbar kille det där.

Lyssna på Parker Lewis Otjänlig strand här nedan!

å