Nyprogg-bandet Halva Mänskligheten debuterade redan 2015 med ett självbetitlat album. Många av texterna behandlar samhället och att riva ned de murar som just samhället byggt upp. Osynliga så som synliga. Men bandet handlar också om gemenskap. I gemenskapen så finns rum man kan känna sig trygg i. Där man fortsätter våga låta. Våga känna.
Texterna är överlag fantastiska och bandet känns öppet, både för nya idéer och nya sätt att forma sin musik på. Även om projektet andas progg så är musiken svår att genrebestämma. Den röda tråden finns i de bejakande texterna, de livsbejakande och samhällsbetraktande. Det finns också inslag av poesi vilket jag förstås älskar att ta del av. Det är ofta spretigt och skevt, precis som samhället egentligen. Bandet andas mer än musik, de andas rörelse och engagemang. De står inte stilla i sitt uttryck utan har ett som verkligen andas, som finner ett hem i många olika stilar. Mestadels är det Sara Sjöblom som står för sången och jösses vilken röst hon har.
Jag minns en punkfestival när två berusade personer skrålade med i Våldskapital från albumet NYPROGG och plötsligt så sjöng ytterligare två med. Det är sånt man verkligen blir rörd av och det är fint att bandet sprider gemenskap till de som lyssnar också.
Förra året släppte bandet singeln Revbenstango. En låt som börjar som stilla fotsteg men som fortsätter allt snabbare. En låt om maktförhållanden och hur rika vältrar sig i överflöd medan andra får nöja sig med smulor. Om ens det.
Senaste låten heter De stänger ner fabriken och har sin grund i att företaget GNK lägger ner sin fabrik i Köping. Håkan Eklund, basist i bandet, jobbar själv på fabriken och alla i Köping påverkas förstås på olika sätt av beskedet att fabriken läggs ner. Låten släpps både som en låt fylld av tröst men också som ett löfte om att en slags väg ut ur mörkret är att våga lita på gemenskapen som finns bland de som arbetar. Gemenskap kan bli en fackla som blåser undan mörker och föder hopp igen. Låten är stillsam och avslutas med en fin allsång, med flera inbjudna gäster. Det är lätt att bli rörd när allsången viner och skiner upp hela rummet som jag sitter i. Facklorna som deras röster tänder syns inte men värmen från dem känns i hela rummet.
Lyssna här nedan!