Precis som på singeln Ångestlåten så lägger bandet Svartvatten in ett hjärta i varje minut de spelar på albumet Nya friska tag. Musik för mig blir som allra bäst när den känns som inslag ur verkligheten. Jag har sett fantastiska artister som tycks bjuda på sig själva, men allt har visat sig vara en scen för de känslor som säljer bäst. Där allt blir både tillrättalagt och påhittat. Det är oftast bra men det berör liksom inte. Det blir så tydligt när jag såg The National exempelvis i Köpenhamn. Någon som klär sig i musiken och gör det oväntade utan att det framstår som någon slags inövad scen. Det största finns ofta i något som överraskar.
Svartvatten är också ett band som verkligen inte känns tillrättalagda och med det bjuder man också på ett album som överraskar på många sätt, särskilt tema-mässigt. Där ångestdrivna skrik och texter möter en kontrast i en slags andlighet. På ett sätt sökande, på ett annat sätt visar man hur verkligheterna inte alltid går ihop, att det är svårt att passa in i uppmaningen ”var glad” som det låter i Gå Sion. Samtidigt som många av texterna vågar visa upp en ”svaghet” och svårigheterna att hantera vardagen eller en själv för den delen. Mycket grundar sig i kontraster och många av låtarna slutar i crescendon. Ångestlåten exempelvis bär verkligen på en ljudbild av väggar som krymper och ett huvud som fylls av panik. Delaypedaler ger mig samma känsla, målar upp liknande bilder framför ögonen. Slutet i Frälsaren är öronbedövande på det bästa av sätt. Tempot sänks något i vackra Alla e här som avslutas med en orgel. Den återkommer även i titellåten som är en makalös låt på över åtta minuter.
Jag sitter förstås inte på några svar och ska försöka undvika att tolka för mycket men för mig handlar albumet mycket om hur verkligheten ter sig för många. Man kan söka efter annat och gå in i olika roller, grupper - olika slags sammanhang - men allt blir inte ljust bara för den sakens skull. I det mänskliga, vardagliga måste alla känslor få plats. Inte bara de som klär sig enligt mallen. Albumet blir som en sten mot det skenheliga. En omfamning av gemenskapen. En käftsmäll mot det tillrättalagda och det är ett av de bästa debutalbumen som släppts på flera år.
Lyssna här nedan!
