Häromdagen när jag åkte vagnen hem lyssnade jag på Vykort från Rio med Charta 77. Det är en av de bästa låtarna som skrivits, både originalversionen och den senare akustiska varianten skapar ett slott av sorg i ens kropp men det är en väldigt berörande låt med en text som verkligen är i full låga. Charta 77 har alltid varit bra på det där, att ha texter som är i just full låga. Det är ett band som, sen starten 1983, verkligen kämpat för det de tror på och gjort fenomenala låtar av deras tankar. Jag lyssnar ofta på samlingen Kröp, gick & skrek 83-85. Låtar som 1933 och Då (vill jag inte bli stor) är fantastiska och riviga på det mest fantastiska sättet. På senare år har låtar som Gånglåt från Syrien och Döda vinkeln varit fantastiska. Gånglåt från Syrien kvalar nog in som en av Chartas bästa låtar. När Per sjunger ”jag håller nu mitt egna barn och jag har knappt några krafter kvar” så går något sönder inom en. Det är oerhört starkt.
Nya singeln heter En väg, en låt som är hämtad från bonusskivan Post till bandets Ödesboxen. Låten är en fartfylld punkkaramell som knappar in på under 3 minuter. Texten rör vid tvivel på att om man valt rätt väg, att vilja ha mer tid och mer liv. Väljer man en väg så väljer man förstås bort en annan väg. Det är normalt att tvivla, vilket väl de flesta av oss gör då och då, men kanske blir det bra ändå när man är framme. Man får se vart vägen tar en.
Det är en finfin låt som får mig att längta efter att se Charta 77 live snart. Det är så fint att se ett band som står där på scen och inse att man har en gemensam röst och att om man skriker högt tillsammans så kanske man tillsammans kan förändra saker och ting. Det är en röst som Charta 77 har byggt i 40 år och den tycks aldrig tystna och det är jag så glad över.
Lyssna här nedan!
