Musikminne från Great Park Avenue

Foto: Tom Malmros

Jag har lyssnat mycket på There is a stone stuck in my shoe av Great Park Avenue de senaste dagarna. Låten finns med på bandets nya EP, den andra i ordningen, Limitless Prolific Divineness, och har en fantastisk energi. Det är perfekt musik att ta flera öl till. Det är perfekt musik att lyssna på för fira att sommaren är här. Idag gästar Stockholmsbandet med ett musikminne från Manchester!

Det var i en pub kring Northern Quarter i Manchester som vi skulle gigga den helgen för två veckor sedan. Vi bodde i ett litet radhus i stadens studentkvarter och inte utan att romantisera det totalt igen-möglade lilla huset satt vi och gjorde upp planer för dagarna, någonting måste vi ju göra, vi hade nämligen precis blivit avbokade från helgens spelning och blivit berövade den huvudsakliga anledningen till att vi befann oss i staden. Vi var nu bara ett av många band i Manchester utan gig. 

Vi gör vad alla band utan gig gör, vi hittar en spelning att gå på. The Gulps, själva Alan McGees golden boys, spelar ikväll på Disorder på 78-88 High Street. En ung man med långt glest skägg öppnar dörren åt mig, jag tittar skeptiskt först på hans skägg sedan hans ögon och sedan tillbaka på skägget igen och till sist på hans ansikte i sin helhet. Jag gillade det inte. Vi går fram till baren för att beställa en öl men får snabbt veta att de sålt slut på all öl för att det var en fotbollsmatch tidigare under dagen, Man City mot Man United. Vilken osis. Vi får alla var sitt glas vin istället. Jag satte mig på en stol vid ett ensamt fyrkantigt bord men bytte snabbt till soffan intill, och resten av bandet satte sig bredvid som på rad. 

Jag beställer en öl av en förbipasserande bartender som suckar och säger att ölen fortfarande är slut. Vi går ner i källaren för att kolla på spelningen. 

Bandet var bra, sångaren var tankad. Det var lite dålig tajming då Arctic Monkeys, Elton John och Coldplay spelade samma dag i Manchester. Vi var bara åtta personer i publiken. Fyra gubbar från Wales och vi. En av gubbarna gick fram till Zacharias under spelningen och frågade vart han var ifrån, innan Zache hann säga ”Stockholm” viftade gubben med ena handen framför Zaches ansikte och sade ”look at this here”. Mitten-fingrarna på hans högra hand hade växt ihop. Han skrattade och vi stod stumma. 

Vi satte oss på Disorders uteservering efter spelningen. Bandet kom fram och snackade med oss, otroligt trevliga killar. Gubbarna från Wales skulle vidare ut i natten. Det går förbi en lång välbyggd man i en militärgrön Pretty Green-parkas. Han slinker in på Disorder och efter ungefär en kvart blir han utslängd på ett sätt som inte känns bekant i Sverige. Han står i bilvägen och spottar och skriker på vakten med glest skägg och använder sig av ord jag aldrig tidigare hört. Han kliver upp på trottoaren igen och börjar vandra fram och tillbaka allt medan han svär åt vakten. Han går fram till oss som för att säga någonting men istället när han står mitt framför vårt bord drar han ur sin parkas upp en lång burk Stella Artois och öppnar den. Ett fyrverkeri av öl och skum exploderar över vårt bord och jag blir fullkomligt dyblöt. Han suger i sig ölen och lutar sig fram mot Johnny ”Hold my phone and sunglasses, will you, they are £180, I’m gonna have the guards.”

Johnny mumlar något. ”Hold my phone and sunglasses. What’s the f****** matter with you man?” Säger mannen mycket mer argt andra gången. Johnny tittar på oss sedan upp på den hotfullt byggda mannen och säger ”calm down, man.” Var på mannen totalt tappar fattningen, bankar i bordet och skriker ”YOU F******* T**** TELLING ME TO F****** CALM THE F*** DOWN I’M GONNA F****** KICK THIS LITTLE C**** HEAD IN!” Denna harrang fortsätter så länge att han själv tycks bli rastlös, för till slut börjar han långsamt och hysteriskt viftandes med armarna gå nedför gatan. En lång följd av smädelser dör sakta ut, hot och förolämpningar byts ut mot ljudet av världens första industristad.

/ Great Park Avenue 

Lyssna på Limitless Prolific Divineness här nedan!