Alva Söderberg släppte sin första singel Not the same 2021 och nu är hon aktuell med sitt fjärde släpp, singeln Angel of mine. Singeln börjar i ett lugnt tempo för att senare öka något, men överlag är det en stillsam, men vacker pärla till låt där Alvas röst verkligen skiner. Låten är en fin kontrast till förra singeln Fine with a night, som visade upp en mer rockig sida av Alva. Idag gästar hon bloggen för att dela med sig av ett musikminne, kopplat till Måns Zelmerlöw!
Musik har alltid varit en stor del av mitt liv så långt som jag kan minnas. Men det har det enligt alla varit hela tiden, min mamma brukar säga att jag började sjunga långt innan jag ens kunde prata. Jag har alltid haft mina olika favoritartister, men den första som var den stora favoriten var Måns Zelmerlöw efter att jag hade sett honom uppträda med Cara Mia i Melodifestivalen. Vilket var något som inte ändrades de närmsta åren efter.
När jag sedan fyllde år 2008 gav min farmor mig en barnvänlig mikrofon. En sådan där som satt fast med en sladd i en dosa som antingen bara spelade någon enkel melodi eller som man bara använde för att göra ljud i, och den var i färgerna silver och rosa. Så när Måns deltog med Hope and Glory 2009 och hade en trådlös silvrig mikrofon var allt lilla jag kunde tänka 'en sån mikrofon måste jag ha'.
Så när jag stod där en eftermiddag i mitt rum och sjöng i min lilla mikrofon, inte så värst bra, fick jag en briljant idé. 'Om jag klipper av den här rosa sladden mellan mikrofonen och dosan har jag en likadan mikrofon som Måns Zelmerlöw', tänkte jag.
Något som jag inte tänkte på då var att det var sladden som gjorde att mina ljud kom ut ur högtalarna på dosan. Men jag sprang och hämtade mammas stora sax nere i köket och gick sedan tillbaka till mitt rum och klippte av sladden så nära mikrofonen som möjligt för att det skulle likna en trådlös mikrofon så mycket som möjligt. När jag sedan försökte sjunga kom det inget ljud ut ur högtalarna och jag blev helt förstörd. Jag satt och grät hos min mamma i nästan en timme. Samtidigt som mamma inte gillade att se mig ledsen tyckte hon att det var lite smått roligt att jag hade gjort något sådant bara för att vara som min idol.
Det tog ett tag att komma över det jag hade gjort och jag rörde inte mikrofonen på ett tag men tillslut tog jag upp den igen och använde när jag sjöng med till alla Måns låtar.
Dosan är slängd sedan många år tillbaka men mikrofonen har jag fortfarande med mig. Jag må ha varit bara fem år när allt detta hände men den mikrofonen har guidat mig i femton år i sökandet efter dit jag vill vara och nu får jag äntligen uppfylla min barndomsdröm genom att göra nästa samma sak som min idol, genom att släppa min egna musik.
/ Alva Söderberg
Lyssna på Angel of mine här nedan!
